Springer, alltså finns jag

Lofsan, känd svensk träningsprofil, lade idag upp en träningsbild på Instagram med texten ”Ju större krav som ställs på min föräldraroll, desto viktigare blir träningen för mig.”

Jag är benägen att hålla med Lofsan i det påståendet. Träningen är för mig lika med andrum, och egentid. Tid då jag inte behöver tänka på någon annan än mig själv – ingen rumpa som behöver torkas, ingen liten en som behöver tröstas, ingen som behöver matas och ingen som behöver ses efter. Kort och gott total avslappning. Själviskt kanske, men likväl förbannat nödvändigt.

insta

Efter att ha lallat runt smått desperat efter sömn i ett par veckors tid har jag äntligen kommit igång igen. I snitt tränar jag tre-fyra pass i veckan. Ibland mer och ibland mindre, helt beroende på hur vi som familj får vardagen att gå ihop.

Träningsprogrammet jag tidigare följde har ingalunda fallit i glömska. Det är bara det att allt eftersom verkligheten kom ikapp mig insåg jag att jag måste prioritera mig själv före ett nytt personbästa på maraton. Jag kan ha många år av löpning framför mig, men bara ett år av spädbarnstid.

I praktiken innebär det att jag springer allt mellan 7-12 km per pass och att varje pass avslutas med ett dopp i havet. Kommande halvmara i september och Vintermarathon i november kommer jag att springa utan krav och tidsmål. Det får rätt och slätt bli feel-good lopp.

Nabby babyvakt

Äger förvisso en gammaldags babyvakt – en sådan där walkie-talkie i baby-modell med ljus och allt, men likväl står den oanvänd på hyllan bredvid ytterdörren. Mojängen är helt enkelt för otymplig och bökig att ha att göra med.

Problemet med de babyvakter jag tidigare ägt är att de suger i sig mer batterier än vad jag orkar släpa hem och att elsladden varit opraktisk då jag varit tvungen att flytta vagnen. Det i sin tur har lett till att jag många gånger struntat i babyvakt, även om det hade varit på sin plats att använda en. Jag kan nämligen berätta att jag nog aldrig känt mig så usel som de gånger då grannen kommit över och uppmärksammat mig om att Molly nog vaknat eftersom hon skrikit ett bra tag. Röd av skam har jag harklande försökt förklara varför jag inte hört det gälla ropet.

Nabby är däremot precis en sådan där pryl som jag kan känna att jag själv velat uppfinna. Smidig och behändig och med en batteritid på uppemot 70 timmar. Det att den också begåvats med ultralåg strålning och lång spännvidd beträffande hörbarhet gör prylen helt oslagbar.

Glöm batterier. Glöm otympliga laddningssladdar.

Du laddar mojängen via USB och kopplar den via Bluetooth till din iPhone eller Android-telefon och du är good to go. Supersmart är bara förnamnet.

SAMSUNG CSC

Nabby-appen laddas ner gratis. Själv köpte jag några tilläggsegenskaper för 0,89 euro vilket gör att min Nabby läser av temperaturen i vagnen och sparar Mollys sömnmönster. Lyssna nu-egenskapen som också hör till tilläggspaketet gör det möjligt för mig att lyssna till Molly även om hon inte skriker.

SAMSUNG CSC

Personligen är jag helt såld. På riktigt. Och prylnörden inom mig jublar. Äntligen kan jag pyssla på med mitt då Molly sover utan att jag stup i kvarten behöver springa omkring och oroa mig för att hon vaknat.

Ett stort plus med Nabby är att den visar hur länge Molly sovit. Halleleleluja – en sak mindre att komma ihåg!

Detta inlägg är i samarbete med Nabby. Mer information hittar du på Nabbys hemsida eller på deras Facebook-sida.

På barnens villkor

Allt för ofta glömmer vi vuxna bort vad som gör ungarna lyckliga. Vi överöser dem med allehanda prylar och teknik med hopp om att de skall vara nöjda på egen hand, då det enda de egentligen behöver är tid. Tid med vuxna. Tid tillsammans med vänner. 

Så fort jag städat undan frukost påminde småsyskonen mig om att jag lovat baka med dem. Sagt och gjort plockade jag fram allehanda ingredienser och därmed var muffinsbaket i full gång.

Medan småsyskonen bakade, baxade storasystrarna ut gerbilerna på grönbete och byggde en imponerande fin hinderbana till de små liven. Och knappt jag hunnit duka av lunchen innan de var i full gång med att ta sig till stranden för att bada för femtioelfte gången den här sommaren.

Jag vågar påstå att de var rätt så nöjda med dagen. Full rulle – på ungarnas villkor. Inga krusiduller. Inget märkvärdigt. Helt vanlig lek. Och tid – tillsammans.

dag1

Visst önskar jag att jag kom iväg på ett långpass. Eller ens på en pytteliten runda. Men, just nu sker det mesta utgående ifrån barnens behov. Det att jag vill springa finns inte med på kartan i dagsläget. Ungarna vill nämligen mycket hellre att jag ska göra baklänges kullerbyttor i vattnet och bevisa att jag visst kan stå på händer med huvudet under ytan från morgon till kväll. Och då klockan väl visar sen kväll och de kryper till kojs finns det heller ingen tid över, eftersom jag är illa tvungen att plocka fram penseln och linoljan för att pyssla om fönstren våra. Med det sagt kan jag ändå avslöja att jag kommer iväg på ungefär tre pass i veckan. Och att jag prickat in ett nytt lopp jag ska delta i. En halvmara i september.

Kvällsutflykt till Pensar Syd

Det kunde ha slutat katastrofalt dåligt då tre landkrabbor till ungar och fyra vuxna i tryckande hetta skulle trängas en halv dag i en båt, med siktet inställt på middag på en ö långt ut i skärgården. Hör och häpnad slutade kvällen över förväntan samtidigt som solen tackade för sig. Molly fixade resan galant och sov både genom spontana hopp i böljan blå från aktern på båten, liksom fantastiskt god middag i skuggan av alarna uppe på terassen. Tänk om man varit begåvad med den förmågan själv också.

Vi hann som hastigast strosa omkring på Pensar Syd medan vi väntade på att middagen skulle dukas fram och visst måste jag erkänna att båtlivet lockar mig även om jag aldrig riktigt provat på det i verkligheten. Stugliv har alltid varit vår grej, men visst förstår jag friheten i att kunna kasta loss och släppa taget om allt jobb.

penasarsyyyd

Gläda kafet

Driftig är nog det rätta adjektivet att ta till då man ska beskriva ungarna. Då man ger dem fria tyglar att skapa egen lek tar det inte många minuter innan de är igång. Denna gång bestämde de sig för att köra igång med caféverksamhet.

Med hjälp av UnderbaraClaras bok Baka, steg för steg tog det inte länge innan de egenhändigt rört ihop ett gäng väldans goda chokladbollar. Det enda jag fick hjälpa dem med var att koka kaffe.

emmis_linn hos oss

Först i kön stod småsyskonen. Stunden senare kom några grannar över.

Precis som förr

Något jag minns särskilt väl från barndomen är potatisen. Under tidig vår satt vi bak på traktorn ovanpå läggningsmaskinen och petade i potatis efter potatis, för att senare under sommaren kunna ta upp kilo efter kilo av det som skulle utgöra basråvara under resten av året. Jag minns också hur tomatplantorna stod på rad i badrummet i väntan på att planteras i växthuset, hur frilansgurkorna sköljdes i badkaret innan de lades upp på glasburkar under ättikslag och hur väldans sött det smakade med egenodlade sockerärter.

Själv har jag ändå inte blivit begåvad med några gröna fingrar. Det var som om den färdigheten hoppade över en generation. Förstå hur glad jag alltså blev då jag insåg att vårt lilla grönsaksland bjöd på skörd lagom till att sommaren kommit igång på riktigt.

SAMSUNG CSC

Man kan väl lugnt säga att morötterna ovan inte direkt uppfyller någon EU-standard, men likväl smakade de precis som sött morötter ska smaka.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Det händer att jag ibland måste nypa mig för att förstå att vi verkligen bor som vi gör. På landet. I skärgården. Med en katt. Och några får. Och ett grönsaksland. Och en hel massa äppelträd. Och en alldeles egen tvättlina. Små detaljer som gör att jag aldrig någonsin vill flytta igen. Här hör vi hemma. Här ska vi bo.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Det blev en dag på stranden…

eller ett par tre fyra

Vilka fantastiska dagar vi haft. Sol och bad från morgon till kväll. Mellan varven har vi vilat i skuggan under den stora alen, knaprat på salta kex och grillat flankstek på grillen som vi haft med oss. Och ungarna – ja, de har levt loppan precis som barn ska under soliga dagar.

SAMSUNG CSC

Inte en endaste gång har de sagt att de skulle ha tråkigt. Sandslott har byggts och sandmiddagar har serverats. Och har man haft otur har man blivit måltavla för vattenkanonen.

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Knappt de hann äta innan det var dags för nästa dopp.

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Till och med Molly tog sig ett dopp eller två.

SAMSUNG CSC

Inte hem skrek de i kör precis innan de fått simhud mellan tårna. Smått ledsen stod han sedan där, mitt sjölejon.