Träningshjälp

Ibland kan det vara näst intill omöjligt att få tidtabellen att gå ihop. Står man inte vid sidan av den ena fotbollsplanen, är det en annan plan som kallar. 

Den här veckan har som sagt varit näst intill omöjlig, men idag fick vi till det jag och Sanna. Ett telefonsamtal var det enda som behövdes. Parkerade de stora kidsen hos mormor och därefter drog vi.

Draghjälp

Efter halva rutten fick jag hjälp med vagnen – något som minsann behövdes. Farten smög sig fort ner på under 6 min/km, vilket kändes både i ben och andhämtning.

Men det är bara att konstatera – piggt sällskap bidrar med rejäl draghjälp.

SAMSUNG CSC

Klarblå himmel och solsken – jackan var överflödig.

Kokosmarräng

Ibland händer det att luften går ur en. Man rusar från ställe till ställe och hinner knappt med själv. Det är då det händer att minnet sviker. Glömskan gör sig påmind och det enda rätta är att sålla bland alla måsten.

Men mitt i allt kaos fick jag överlopps äggvita, och eftersom jag tycker det är synd att slänga prima vara vispade jag upp den och gjorde marräng.

Denna gång blev det en riktig kokosdröm. En dröm jag kommer att servera åt både stora och små om en vecka.

SAMSUNG CSC

Den söta på fotografiet bakom är min mamma.

Recept:
3 äggvitor
1 1/2 dl socker
1/2 tsk vitvinsvinäger
1 dl kokosflingor
1/2 tsk vaniljfrön

Vispa äggvita, vitvinsvinäger och socker tills det blir en styv smet. Blanda i kokos och vanilj. Klicka ut på bakplåtspapper och grädda i 100 grader i ca. 1 h. Öppna ugnsluckan och låt stå i ugnen tills den svalnat. Förvara i glasburk med tätslutande lock och ät vid behov.

Log hela vägen

Egentid. På riktigt.

Inga ungar. Ingen man. Inte ens Molly i vagnen. E G E N T I D!

Med risk att låta som en fossil, så njöt jag verkligen av dagens tidiga löprunda. Jag lyssnade till fågelsång, log i morgonljuset och tog in varje uns av havsdoft jag kunde.

Varje steg känns som en gåva. Varje andetag som en rikedom.

Återvände hem åtta kilometer senare och valde att vila ögonen en stund ute på stentrappan innan jag återvände till vardagssysslorna.

Och resten av familjen… de låg fortfarande i vågrätt läge då jag klädde av mig svettiga träningskläder. Ingen som ens märkt att jag varit borta.

20140420-092744.jpg

Smaka kaka

Påskfirandet har officiellt kickats igång i och med att första påskägget knäckts. För att späda ut på härligheten en aning passade jag och fröknarna på att baka passande kex med choklad,  ingefära och marshmallows.

Tyvärr försvinner kexen i rätt så häftigt tempo. Jag vore överraskad ifall det fanns kvar en endaste liten smula då det är dags att städa undan påskkycklingarna.

SAMSUNG CSC

I ena stunden hänger man på axeln, för att i nästa stund ligga på golvet och vifta med armarna. Ett är då säkert – någon kunglig uppassning får man inte då man anländer som trea. 

Cookies

Det blev en seg variant med ingefära och marshmallows och så en sprödare sort med mörk choklad. Så mycket godare än köpekex!

SAMSUNG CSC SAMSUNG CSC

Några stackare stektes någon minut för länge. Och de var så fasligt synd om de kexen att vi var tvugna att äta upp dem så fort fotot var taget. Stackars, stackars små kex.

kakmonster

Spegel av en fönsterkarm

Vi var i behov av en spegel, men inget jag kikade på kändes helt rätt. Men så sprang jag på en gammal fönsterkarm med autentisk patina vid Curatio för fyra euro och med ens visste jag att jag hittat det rätta virket. Bad glasmästaren skära till en spegel i rätt storlek och några spikslag senare var spegeln på väggen. Snabbt och enkelt.

spegel

Airia vs Inov-8

För några dagar sedan fick jag ett paket hemskickat till mig innehållande en ny typ av löpsko som enligt tillverkarna sägs kunna bidra till ett snabbare löpsteg. Min första reaktion var att skon kändes fel på foten, men eftersom jag inte ville dissa den revolutionerande skon utan minsta arbete, valde jag att ta ut dem på ett testspring. Sagt och gjort – det blev något av en klassiker, nämligen en runda på asfalt runt kalkgruvan.

SAMSUNG CSC

Det negativa med att springa runt gruvan är helt klart helvetesbacken, eller Skärgårdsbacken som den också heter i folkmun. Under årens lopp har jag otaliga gånger både sprungit, cyklat och åkt rullskidor uppför, men just idag valde jag att gå med långa steg.

Till skillnad från mina älskade Inov-8 som verkligen ger en bra känsla av underlaget och nästan känns som om man sprang endast iförd strumpor, bjöd Airia på en mer eller mindre klumpig start.

Upphöjningen i sulan på utsidan av skon gjorde att jag var tvungen att arbeta aktivt för att parera steget och sulan i sig kändes till en början stum. Löpsteget lät också väldigt mycket – ungefär som om jag hade klossar under fötterna (ett ihärdigt klappklappklappklapp hördes då jag sprang).

Efter en kilometer var jag beredd på att helt ge upp och svida om till mina Inov-8, men så hände någonting. Det var som om foten och löpsteget anpassade sig till det nya och okända, för plötsligt kände jag inte längre av skorna på samma sätt som tidigare.

Nu vill jag inte påstå att Airia One kan bidra till underverk, men samtidigt kan jag inte heller förneka att de skulle kunna bidra till ett snabbare löpsteg. Måste helt enkelt testa dem mer för att bilda mig en klar uppfattning om skorna.

aria

Airia One är en ny svensk uppfinning och enligt tillverkaren en helt ny typ av löparsko, med en ”biomekanisk konstruktion, inspirerad av hjulet”. Skons design med en asymmetrisk sula och ett kraftigt uppåtpekande tåparti ska, enligt företagets egna tester, göra löpare en procent snabbare i snitt – vissa upp till sju procent.

– Våra tester visar att Airia fungerar oavsett om du sätter i hälen, hela foten eller tån först i ditt löpsteg, säger Mattias Geisler, VD för Airia Running. Sulan på Airia är asymmetrisk och har ingen höjdskillnad (0 mm drop) mellan hälen och mittfotens utsida, men sex millimeter höjdskillnad från hälen till mittfotens insida. Konstruktionen ska bland annat ge bättre respons i löpstegets alla faser och en kortare kontakttid med underlaget, enligt Airia. Men då skon endast är utvecklad för löpning fungerar den inte att promenera i.

 

SAMSUNG CSC

Airia har till skillnad från Inov-8 en riktigt bred passform.

SAMSUNG CSC

Utseendemässigt tycker jag att man kunnat prestera bättre. 

SAMSUNG CSC

Sulan är helt klart gjord för asfalt. 

Kravlös träning

Under veckan som gått, har jag funderat mycket kring träningsmål. Hittills har jag så gott som alltid haft ett lopp som drivit mig till att träna och inget har fått mig att backa – vare sig det regnat småspik eller snöat vågrätt. Man kan kanske säga att viljan att träna förstärkts av rädslan att misslyckas.

Just nu är jag inne i ett annat flow – det kravlösa tränandet. Visst har jag ett maratonlopp i november, men det känns långt borta ännu. En hel fotbollssäsong ska upplevas innan det är dags för årets Vintermarathon i Stockholm.

Kanske är det just det kravlösa som bidrar till att träningen känns mer rogivande än någonsin innan. Löpningen utgör inte bara fysisk motion, utan också psykiskt andrum. Som jag springer har jag tid att reflektera över allt det där som annars skjuts åt sidan. Det enda som hörs är min egen andhämtning.

SAMSUNG CSC

Från samlare till njutare

För stunden har mitt träningstänk också på andra plan ändrat skepnad. Från att tidigare nästan maniskt samlat kilometer, kommer jag plötsligt på mig själv att välja rutt enligt omgivning, fullständigt ointresserad ifall jag landar på en rund och god tia eller en medioker sexa. Föredrar helt enkelt havs- och skogsvy, och kan jag kombinera dessa två är lyckan fullständig. Det hur långt jag sprungit är mer eller mindre ointressant.

Men jag vet att det här endast är en fas. Så fort jag går över till en mer strukturerad träningsvecka med kvalitets- och långpass, kommer förtrollningen att vara bruten. Ändå är det just det som behövs ifall jag vill försöka slå nytt pb på maraton, d.v.s. sub 3:30.

Kanske jag alltså borde låta bli att ställa ribban så högt till hösten och istället bara njuta av att springa 42 någonting kilometer i ett vintrigt Stockholm. Kanske jag då kunde njuta av det kravlösa tränandet hela år 2014.