Spegel av en fönsterkarm

Vi var i behov av en spegel, men inget jag kikade på kändes helt rätt. Men så sprang jag på en gammal fönsterkarm med autentisk patina vid Curatio för fyra euro och med ens visste jag att jag hittat det rätta virket. Bad glasmästaren skära till en spegel i rätt storlek och några spikslag senare var spegeln på väggen. Snabbt och enkelt.

spegel

Airia vs Inov-8

För några dagar sedan fick jag ett paket hemskickat till mig innehållande en ny typ av löpsko som enligt tillverkarna sägs kunna bidra till ett snabbare löpsteg. Min första reaktion var att skon kändes fel på foten, men eftersom jag inte ville dissa den revolutionerande skon utan minsta arbete, valde jag att ta ut dem på ett testspring. Sagt och gjort – det blev något av en klassiker, nämligen en runda på asfalt runt kalkgruvan.

SAMSUNG CSC

Det negativa med att springa runt gruvan är helt klart helvetesbacken, eller Skärgårdsbacken som den också heter i folkmun. Under årens lopp har jag otaliga gånger både sprungit, cyklat och åkt rullskidor uppför, men just idag valde jag att gå med långa steg.

Till skillnad från mina älskade Inov-8 som verkligen ger en bra känsla av underlaget och nästan känns som om man sprang endast iförd strumpor, bjöd Airia på en mer eller mindre klumpig start.

Upphöjningen i sulan på utsidan av skon gjorde att jag var tvungen att arbeta aktivt för att parera steget och sulan i sig kändes till en början stum. Löpsteget lät också väldigt mycket – ungefär som om jag hade klossar under fötterna (ett ihärdigt klappklappklappklapp hördes då jag sprang).

Efter en kilometer var jag beredd på att helt ge upp och svida om till mina Inov-8, men så hände någonting. Det var som om foten och löpsteget anpassade sig till det nya och okända, för plötsligt kände jag inte längre av skorna på samma sätt som tidigare.

Nu vill jag inte påstå att Airia One kan bidra till underverk, men samtidigt kan jag inte heller förneka att de skulle kunna bidra till ett snabbare löpsteg. Måste helt enkelt testa dem mer för att bilda mig en klar uppfattning om skorna.

aria

Airia One är en ny svensk uppfinning och enligt tillverkaren en helt ny typ av löparsko, med en ”biomekanisk konstruktion, inspirerad av hjulet”. Skons design med en asymmetrisk sula och ett kraftigt uppåtpekande tåparti ska, enligt företagets egna tester, göra löpare en procent snabbare i snitt – vissa upp till sju procent.

– Våra tester visar att Airia fungerar oavsett om du sätter i hälen, hela foten eller tån först i ditt löpsteg, säger Mattias Geisler, VD för Airia Running. Sulan på Airia är asymmetrisk och har ingen höjdskillnad (0 mm drop) mellan hälen och mittfotens utsida, men sex millimeter höjdskillnad från hälen till mittfotens insida. Konstruktionen ska bland annat ge bättre respons i löpstegets alla faser och en kortare kontakttid med underlaget, enligt Airia. Men då skon endast är utvecklad för löpning fungerar den inte att promenera i.

 

SAMSUNG CSC

Airia har till skillnad från Inov-8 en riktigt bred passform.

SAMSUNG CSC

Utseendemässigt tycker jag att man kunnat prestera bättre. 

SAMSUNG CSC

Sulan är helt klart gjord för asfalt. 

Kravlös träning

Under veckan som gått, har jag funderat mycket kring träningsmål. Hittills har jag så gott som alltid haft ett lopp som drivit mig till att träna och inget har fått mig att backa – vare sig det regnat småspik eller snöat vågrätt. Man kan kanske säga att viljan att träna förstärkts av rädslan att misslyckas.

Just nu är jag inne i ett annat flow – det kravlösa tränandet. Visst har jag ett maratonlopp i november, men det känns långt borta ännu. En hel fotbollssäsong ska upplevas innan det är dags för årets Vintermarathon i Stockholm.

Kanske är det just det kravlösa som bidrar till att träningen känns mer rogivande än någonsin innan. Löpningen utgör inte bara fysisk motion, utan också psykiskt andrum. Som jag springer har jag tid att reflektera över allt det där som annars skjuts åt sidan. Det enda som hörs är min egen andhämtning.

SAMSUNG CSC

Från samlare till njutare

För stunden har mitt träningstänk också på andra plan ändrat skepnad. Från att tidigare nästan maniskt samlat kilometer, kommer jag plötsligt på mig själv att välja rutt enligt omgivning, fullständigt ointresserad ifall jag landar på en rund och god tia eller en medioker sexa. Föredrar helt enkelt havs- och skogsvy, och kan jag kombinera dessa två är lyckan fullständig. Det hur långt jag sprungit är mer eller mindre ointressant.

Men jag vet att det här endast är en fas. Så fort jag går över till en mer strukturerad träningsvecka med kvalitets- och långpass, kommer förtrollningen att vara bruten. Ändå är det just det som behövs ifall jag vill försöka slå nytt pb på maraton, d.v.s. sub 3:30.

Kanske jag alltså borde låta bli att ställa ribban så högt till hösten och istället bara njuta av att springa 42 någonting kilometer i ett vintrigt Stockholm. Kanske jag då kunde njuta av det kravlösa tränandet hela år 2014.

Småfiskarna som blev utan

Gick iväg för att fiska. Bestämda steg. Målmedvetna. Sedan stod vi där – jag, ungarna och så några till fiskare.

En stund senare återvände vi hem. Frusna. Tomhänta. Vi fångar fiskar en annan dag istället.

ingen fisk

Påsk på agendan

Påskgräset är sått och äggen urblåsta och målade. Det börjar banne mig kännas som påsk här i huset. Nu gäller det ännu att bunkra upp med godis här hemma – väntar på att få ta emot både en och annan liten påskhäxa så.

påskpussel

Baka surdegsbröd

Får jag lov att presentera mitt första lyckade surdegsbröd någonsin – en klassisk levain. Härlig struktur med hård krispig skorpa och ett segt innanmäte.

M kallade mig brödsnobb, men det väljer jag att strunta fullständigt i. Visst har han rätt i att processen är tiskrävande första gången, men samtidigt tar det inte längre än att baka bröd med köpejäst då man väl fått igång det hela. Det enda surdegen längre kräver är lite kärlek en gång i veckan.

Min surdeg innehåller endast vatten, vetemjöl och lite rivet äpple – galet enkelt.

SAMSUNG CSC

Ju mer jag experimenterar i köket – desto mer vill jag lära mig. Jag tror bestämt jag har hittat mig en alldeles ny hobby.

Hembakat

Allt sedan vi flyttat och jag stannat hemma, har brödbak blivit en del av vardagssysslorna. Köpebröd smakar rätt så trist, då den ena är den andra lik, och eftersom jag både har tid och intresse, känns det fy skam att inte göra slag i saken.

Allt som oftast bakar jag på fri hand. Utgår från en bas bestående av fullkornsmjöl, som jag sedan smaksätter med exempelvis fänkål, anis eller kummin. För att få till ett saftigare bröd lägger jag ibland i morot eller äpple. Brödet nedan består av fullkornsmjöl med havre och kummin och smakar fantastiskt gott.

bröd

Surdeg

Just den här veckan har jag också provat på att göra min första fungerande surdeg. I skrivande stund vilar härligheten under duk, redo för ugnen.

På tal om surdeg – funderar på att fungera värdinna och bjuda in en gästbagare som är något av en expert på surdegsbröd. Tanken är att han i så fall skulle lära oss baka riktigt gott bröd. Finns det intresse att delta? Jag bjuder på kök, ugn, smör och dryck till brödet. Bagaren lär oss baka bröd. Vem är med?