Aj äm bäck

Ett maratonlopp. Det var det som behövdes. Nu är jag på banan igen. Mer hungrig än vad jag varit på riktigt, riktigt länge.

Med en månads bloggpaus och därigenom konkret distans till evigt babbel om absolut ingenting, insåg jag att jag under det senaste året förlorat fokus för bloggandet. Likaså hade jag förlorat fokus för löpningen. Mammaspring hade blivit mammamys och det kändes banne mig inte okej. Inte för mig. Och inte för familjen heller kan jag lova. Punkt.

Första maratonloppet på riktigt, riktigt länge

Någon dag tillbaka sprang jag och M vårt allra första gemensamma maratonlopp. Eftersom vi ville undvika att jaga tid och istället uppleva något utöver det vanliga föll lotten på Vaarojen Maraton, ett lopp jag varit anmäld till två gånger innan men då varit tvungen att kasta in handduken på grund av hälsoskäl. Denna gång kom vi iväg. Tillsammans.

Förberedelserna inför loppet kunde inte varit mer bristfälliga. M hade inte sprungit långpass sedan år 2011 och själv hade jag  endast sprungit ett enda långpass under de senaste 13 månaderna.

Det är inte speciellt svårt att räkna ut att vi tidsmässigt floppade. Likväl lyckades vi skrapa ihop bästa möjliga stilpoäng då vi vi passerade 41 km:s stationen stödjandes på varandra. Det var banns mig teamwork från början till slut. Och insikten om att vi kunnat göra allt så mycket bättre då det kom till förberedelser och tankning, gjorde att vi kommer springa igen. Och den gången med fler kilometer under skosulorna.

Jiihaa…

 

3 thoughts on “Aj äm bäck

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: