Ansvar

En massa åsnebryggor och ett virrvarr tankar…

Något jag uppmärksammat de senaste veckorna är folks förmåga att skylla ifrån sig kombinerat med förmåga att överföra ansvar från sig själv till annan part.

Det anses vara skolans fel att ungarna slåss och tjafsar emot. Kompisarnas fel att ungarna föredrar tv-spel framom utomhuslek. Butikens fel att man förköper sig på sötsaker. Industrins fel att man proppar ungarna fulla med sockerflingor. Och det krävande jobbets fel att man aldrig hinner iväg och motionera.

Faktum är att godis inte är farligt om man äter det i måttliga mängder och bara ibland. Inte heller tv-spel gör någon skada om inte det blir ens enda intresse. Och om vi är riktigt ärliga så finns det alltid tid för motion. Trappor istället för hissen. Benen istället för bilen. Det går – om man vill!

När blev det någons annans ansvar att lära ungarna hyfs och själv fungera vettigt? 

Då jag var liten och det ställdes till med kalas hemma hos oss, deklarerade min pappa alltid med lite barsk röst: folk först och sedan hundöron. Med det påpekade han att vi barn gott kunde få vänta på sin tur. Jag vill tro att den här lilla, men ack så tydliga markeringen gjorde mig lyhörd. Någonstans på vägen har det ändå fallit i glömska. Idag serverar jag många gånger barnen först, och först därefter släktens äldre – något jag minsann väljer att sätta punkt för redan idag. Jag vill att barnen ska ge plats åt de äldre, och lära sig vänta. Jag vill att de ska växa upp och lära sig ta hänsyn till folk omkring sig.

Hälsosam livsstil

I min värld handlar uppfostran inte bara om att lära barnen niga och bocka. Som förälder vill jag å ena sidan ge dem strikta ramar att följa men å andra sidan också fria tyglar med tillhörande ansvar. Framför allt vill jag ge dem vägkost de kan ha nytta av för resten av livet.

Det de behöver mest av allt är tid. Tid utomhus. Tid vid middagsbordet. Tid tillsammans.

IMG_0077

IMG_0080

IMG_0081

Inser att jag måste fixa vita snören för att passa in i gänget.

4 thoughts on “Ansvar

  1. Ditt första stycke fick mig direkt att tänka på en rad händelser som jag och mina nära blivit utsatta för under hösten, men då har det mer handlat om mänskliga relationer där en annan part fört över allt ansvar för att relationen ska vara gynnsam och trevlig på mig eller någon i min närhet. Det här är inte ett isolerat fall utan många olika case och i alla de här fallen har de här vuxna människorna varit totalt ovilliga att se sin del i det hela eller ens velat diskutera saken för att kunna lösa problemen (som de tyckt har existerat, men inte jag/mina nära), och istället har de här människorna tagit till helt andra metoder, vilka en del varit så hemska att jag har folk i min närhet som knäckts totalt och fått läggas in på sjukhus. Tror nog att det i de fallen också skulle sitta bra med lite hänsyn och empati.

    • Det där låter inget vidare. Det känns som om någon i din närhet agerat svinaktigt och total vägrat se till helheten. Jag har ju läst mellan raderna att du/ni haft det tufft! Hoppas det löser sig en dag. Något jag lärt mig är att man måste försöka förlåta, hur jävligt det än känns. Bara då kan man leva fullt ut.
      Samtidigt måste jag också erkänna att jag själv aldrig glömmer även om jag kan låta något passera! Jag hoppas bara allt gott till dig och dina nära! Stor varm kram

    • Jo du har alldeles rätt. Vägkost passar inte alls in i sammanhanget. Skyller på att jag bloggar ”sådär bara i farten” och inte riktigt tänker efter innan jag trycker på publicera -knappen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: