Vad felas?

Så fort en förkylning är överstökad står följande och knackar på dörren.

Åter igen vaknade jag med kroppsvärk och hes röst – som om de där basiluskerna slagit rot för gott i mig. Någon träning är det inte att tala om. Och ostörd vila – hmpf… Behöver man ens kommentera det?

Dilemmat

Problemet som jag ser det är att min kropp känner sig stressad. Otålig. Trött. Sliten. 

Behöver sova. Behöver få en klar målbild. En plan. En vision. Kalla det vad fan man vill – behöver veta vad som händer och när. Och ja – sa jag redan att jag behöver få sova. Ståendes, liggandes, sittandes. Tar allt, tack.

Då jag kollar runt i bloggvärlden kan man rätt så fort konstatera att mitt och Ninas liv verkar vara synkade. Ena dagen skriver vi om barnmat för att sedan gå över till tankar om sömnproblematik, vikt och träning. Man behöver knappast vara någon Einstein för att förstå att vi båda två har spädisar i huset.

När och hur

Amanda sömnskolade vi då hon var fem månader. Plötsligt sov hon 12 timmar i sträck. Halleluja! Då Viktor anlänt hade jag dock blivit en softis och han fick härja på betydligt längre. Han var väl kanske runt sju åtta månader då han fick flytta in hos Amanda som på den tiden fyllt fyra år. Perioden är väl lite i töcken – men hur som blev han en trygg stocksågare han också.

Nu då det är Mollys tur att lära sig sova känner jag mig kluven. Å ena sidan vet jag att sömnen är till godo för henne. Och för oss föräldrar. Samtidigt är jag inte riktigt där ännu. Det kräver beslutsamhet för att man ska kunna sätta ner foten och säga att det får räcka nu. Men snart slår sulan mot golvet. Riktigt snart. Gäsp.

SAMSUNG CSC

Hur trött jag än är, kan jag inte riktigt förmå mig att ta tag i sömnproblematiken ännu. Älskar nämligen att ligga nära henne och snusa henne i nacken mitt i natten och vet att den här perioden är övergående. Om jag bara kunde slippa förkylning.

9 thoughts on “Vad felas?

  1. Näe alltså, förkylning OCH sömnbrist. No good. Är helt sliten som människa just nu och har svårt att fokusera överhuvudtaget märker jag. Men det lättar väl… säger dom som vet. Just nu vill man ju bara sova dygnet runt och det känns ju inte sådär jättesköj. Men snart, snart blir det semester! Krya på dig!

    • Jo det lättar. Och efter ett år kan man lugnt konstatera att tiden gick alldeles för fort. Men det är just då som man är mitt i dit som man inget annat önskar än att man ska få sova igen. Kram och ha en supersemester!

  2. Känns ju som att de hänger ihop de där två sakerna. Med förkylning i huset sovs det också sämre. Och jag känner igen mig…
    Här har vi liksom halkat av den goda sömnen nu senaste veckorna när vi just varit förkylda… och när liten inte varit så intresserad av vanlig mat har jag låtit henne amma mer (eller mamm-nam som vi kallar det 🙂 ) – och nu är det inprogramerat att man vill ha mat på natten igen och alla sover sämre.

  3. Nyfiken på hur ni har sömnskolat barnen? Borde börja här med, men vet inte i vilken ända man ska börja nysta…

    • Vi har kört Anna Wahlgrens Sova hela natten med både Amanda och Viktor. Vad man än säger om AW så upplever jag att hennes tankar om sömn fungerar. Amanda sov hela natten sedan hon var 6 månader. I egen säng. I eget ”rum”. Viktor kurade vi… hmmm… kommer inte ihåg. Men också han vande sig snabbt med att sova i egen säng. I eget rum (som han alltså på den tiden delade med Amanda).
      Då vi haft gäster över har vi lagt ungarna klockan 20, och ifall de protesterat har vi kunnat ramsa från nedre våningen och de har tystnat. Minns speciellt ett par som var hos oss en gång. De snackade om vår nattning till hur många som helst flera år efteråt. Mycket bus och gos, men då det är go’natt är det gonat.
      Hur AW är som person och mamma vill jag däremot inte uttala mig om.

  4. Är lite nyfiken på det där med sömn. Har inte alls satt mig in i AWs metod, men hur gör ni om Lillen vaknar på natten och är ledsen/rädd? För det är problemet här. Nattätning är slut sedan länge, nu är det mer mardrömmar/trygghetsbehov som ibland är problem.

    • Med A & V har det räckt att vi ramsat. Ibland har de krävt en famn. Om barnen varit otröstliga har vi självklart hållit dem nära och lugnat dem. Det vi inte gjort är att vi skulle ha satt på lampan, pratat, lekt, matat eller annat. På natten sover man. Punkt.
      Molly är ännu så pass liten att hon inte vaknat och varit rädd. Däremot ledsen och hungrig. Just nu har jag inte fullständig AW på gång. Hon sover i sin säng, fast i min säng. Jag ammar henne flera, flera ggr varje natt. Men, ibland då hon vaknar räcker det att jag buffar henne i rumpan några ggr.
      Mardrömmar/trygghetsbehovet kräver närhet. Inget barn ska behöva ligga vaken, otrygg och ledsen.

      • Precis, det jag känner oxå. Ibland räcker en lugnande röst, men ibland märker man att en lugnande famn behövs, och då kommer sömntåget oftast fort igen. Tack för svar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: