Hemmaliv vs. jobbliv

Så sent som i början av mars i år reflekterade jag över jobb vs. hemmaliv. Redan då, innan mammaledigheten ens kört igång på riktigt, kände jag en enorm längtan efter arbetslivet. Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn över allt annat. Jag älskar att få vara mamma till de små liven. Jag älskar vårt hem. Men.

Jobb är viktigt för mig. Dels innebär det en grundtrygghet genom bättre ekonomi, struktur, krav och målsättningar, och dels identifierar jag mig som en karriärist. Det att jag vill jobba, utesluter dock inte min önskan och vilja att vara mamma. Jag ångrar under inga omständigheter våra barn och önskar ingalunda karriär framom föräldraskap. Däremot saknar jag de utmaningar arbetslivet bjuder på. Speciellt nu då min vardag består av att jag är hemma och nattar, matar, byker, stryker, städar, torkar, tvättar, bakar, kokar… Ja, ni fattar. Jag saknar vuxensnacket. Jargongen. Möten. Målen. Ja jag saknar också kaffepauser och lunchraster. Herregud, jag saknar att få tänka en tanke utan att stup i kvarten bli avbruten av att någon ropar mammmmmmaaaaa… kacka färdigt.

Det här med att träffa andra föräldrar i samma situation är värdefullt. Kanske var det ändå allra viktigast då jag var nykläckt mamma, i en främmande stad, utan socialt nätverk. Det jag märkt under årens lopp är att mammor som kommer samman oftast snackar babymat, snor, inflammationer, bajs, amning… ja, ni fattar poängen. Och ja, jag hör också till de där som sitter och funderar över färgen på ungens snor. Men, det finns också en annan sida av mig som står och stampar med båda fötterna och ryter i mitt öra att Hallå, cut the crap. Det finns tusenmiljoner andra saker man kan snacka om. Tusen miljoner saker man kan göra annorlunda. Allt behöver faktiskt inte hela tiden handla om barn även om man är mamma. Jag menar, jag slutar inte vara jag bara för att jag får kalla mig mamma.

Vissa är ämnade att var hemma med barnen tills barnen flyttar hemifrån. Vackert så. Vissa är på samma sätt ämnade att jobba utanför hemmet. Inget bättre eller sämre än det andra om jag får säga mitt. Det handlar helt enkelt bara om personliga preferenser och vad som är bäst för familjen. För då allt kommer omkring är en less mamma nog ingen jess mamma.

Kommentera gärna. Man får faktiskt vara av helt annan åsikt.

9 thoughts on “Hemmaliv vs. jobbliv

  1. Nyfiken, vad jobbar du med?

    Jag håller med dig. Har njutit ett tag av att vara hemma men trivs oerhört bra med att jobba. Däremot känner jag nu för första gången att jag inte vill jobba heltid efter nästa. Det handlat om balansen, inte minst min mentala :-).

    Jag har började jobba relativt tidigt efter graviditeten. Har varit sjukskriven mycket under graviditeterna så jag har liksom fått nog av hemmaliv redan innan bebisen kommit. Det blir nog samma upplägg när nr 3 kommer.

    • För tillfället jobbar jag som marknadsföringschef.
      Jag känner väl som du att eftersom man varit hemma länge innan bebisen kommit är man liksom less.
      Vad skönt ditt upplägg låter. Det låter som en perfekt landning. Precis som du säger – balans. Ska bli spännande att följa lilla bulan 😀

  2. I arbetslivet har man ju helst ett människovärde till skillnad från då ens jobb är att sköta barnen hemma och man i praktiken är piga i sitt egna hem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: