Rum att leva i

Någon kallar det för sal och någon annan för vardagsrum. Själv gillar jag bäst att kalla det för allrum. Det är nämligen här vi tillbringar mest tid – tillsammans. 

Det känns som om en del av möblerna följt med oss sedan Kristi födelse. Eller i alla fall sedan vi flyttat ihop för sisådär 12-13 år sedan. Likväl  fungerar de lika bra nu som då. Till och med det där lilla hålet i ena soffdynan, som jag gått och irriterat mig så på under de senaste fyra-fem åren, känns som ett kärt minne, efter att Amanda erkänt att hon en gång för väldans länge sedan agerat bov i dramat då hon lekt med saxen. Kan inte annat än le åt det hela.

Gammalt och kantstött

Det mesta är gammalt, ärvt eller köpt second hand. Det är vare sig vitt, stilsäkert eller särdeles trendigt. Men likväl är det ett rum som känns precis lagom modernt och precis lagom gammaldags för att vi ska trivas.

salen

Ett rum med hundra år gamla stockar kräver vare sig tapet eller färg. De är vackra som de är. Och trägolvet känns mjukt under fötterna. Det är helt enkelt ett rum gjort för lek och bus. Ett rum där man kan och ska trivas och umgås. Och ett rum där det spelas fotbollsmatcher på blodigt allvar. I alla fall nästan.

One thought on “Rum att leva i

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: