Springer, alltså finns jag

Lofsan, känd svensk träningsprofil, lade idag upp en träningsbild på Instagram med texten ”Ju större krav som ställs på min föräldraroll, desto viktigare blir träningen för mig.”

Jag är benägen att hålla med Lofsan i det påståendet. Träningen är för mig lika med andrum, och egentid. Tid då jag inte behöver tänka på någon annan än mig själv – ingen rumpa som behöver torkas, ingen liten en som behöver tröstas, ingen som behöver matas och ingen som behöver ses efter. Kort och gott total avslappning. Själviskt kanske, men likväl förbannat nödvändigt.

insta

Efter att ha lallat runt smått desperat efter sömn i ett par veckors tid har jag äntligen kommit igång igen. I snitt tränar jag tre-fyra pass i veckan. Ibland mer och ibland mindre, helt beroende på hur vi som familj får vardagen att gå ihop.

Träningsprogrammet jag tidigare följde har ingalunda fallit i glömska. Det är bara det att allt eftersom verkligheten kom ikapp mig insåg jag att jag måste prioritera mig själv före ett nytt personbästa på maraton. Jag kan ha många år av löpning framför mig, men bara ett år av spädbarnstid.

I praktiken innebär det att jag springer allt mellan 7-12 km per pass och att varje pass avslutas med ett dopp i havet. Kommande halvmara i september och Vintermarathon i november kommer jag att springa utan krav och tidsmål. Det får rätt och slätt bli feel-good lopp.

One thought on “Springer, alltså finns jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: