Kravlös träning

Under veckan som gått, har jag funderat mycket kring träningsmål. Hittills har jag så gott som alltid haft ett lopp som drivit mig till att träna och inget har fått mig att backa – vare sig det regnat småspik eller snöat vågrätt. Man kan kanske säga att viljan att träna förstärkts av rädslan att misslyckas.

Just nu är jag inne i ett annat flow – det kravlösa tränandet. Visst har jag ett maratonlopp i november, men det känns långt borta ännu. En hel fotbollssäsong ska upplevas innan det är dags för årets Vintermarathon i Stockholm.

Kanske är det just det kravlösa som bidrar till att träningen känns mer rogivande än någonsin innan. Löpningen utgör inte bara fysisk motion, utan också psykiskt andrum. Som jag springer har jag tid att reflektera över allt det där som annars skjuts åt sidan. Det enda som hörs är min egen andhämtning.

SAMSUNG CSC

Från samlare till njutare

För stunden har mitt träningstänk också på andra plan ändrat skepnad. Från att tidigare nästan maniskt samlat kilometer, kommer jag plötsligt på mig själv att välja rutt enligt omgivning, fullständigt ointresserad ifall jag landar på en rund och god tia eller en medioker sexa. Föredrar helt enkelt havs- och skogsvy, och kan jag kombinera dessa två är lyckan fullständig. Det hur långt jag sprungit är mer eller mindre ointressant.

Men jag vet att det här endast är en fas. Så fort jag går över till en mer strukturerad träningsvecka med kvalitets- och långpass, kommer förtrollningen att vara bruten. Ändå är det just det som behövs ifall jag vill försöka slå nytt pb på maraton, d.v.s. sub 3:30.

Kanske jag alltså borde låta bli att ställa ribban så högt till hösten och istället bara njuta av att springa 42 någonting kilometer i ett vintrigt Stockholm. Kanske jag då kunde njuta av det kravlösa tränandet hela år 2014.

3 Replies to “Kravlös träning”

  1. Förstår tankedilemmat där. Ibland taggar jag till och tycker det vore roligt att satsa lite tuffare, för att i nästa sekund återgå till det kravlösa. Och då låter jag det ligga på det kravlösa och hoppas att jag inte ångrar mig när jag sen inte är i det form jag kunde vara i. Och egentligen vet jag att jag inte ångrar mig…

  2. Jag har så gott som totalt skippat löpandet den här vintern. Orsaken är mest kraven som jag automatiskt börjar ställa på mig själv när jag springer. Hur jag än tänker att jag inte ska låta mig påverkas av att t.ex. läsa löpinlägg på bloggar så blir jag det ändå. Vilket är ju alldeles idiotiskt, eftersom jag aldrig kommer att bli värst bra på att springa, mina ben är helt enkelt inte gjorda för löpning (och en dalande kondis gör det ju inte precis lättare). Så läser jag inlägg om farter på fyra plus och fem plus och tänker att visst MÅST jag ju också bli bättre och snabbare (än vad jag är). Ergo, all njutning försvinner från löpningen. Men jag har tänkt att iom att vi flyttar så kanske jag kan lära känna de nya hoodsen på lenkki. Utan klocka. Koncetrera mig på att vara nyfiken på omgivningen istället.

  3. Kravlös träning tror jag är ett måste emellanåt…för ibland glömmer man liksom bort varför man började träna. Iallafall jag. Ibland lämnar jag pulsklockan hemma och struntar helt i vilken tempo jag håller…bara för att koncentrera mig på den sköna känslan man får när man springer 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s