Pekpinnar

För ungefär ett år tillbaka intervjuade Annika Wilms mig angående motion efter graviditet, en artikel som publicerades i Hufvudstadsbladet. Nu känner jag att det är dags att lyfta på locket och sparka igång diskussionen åter igen. Annikas blogg och tips om mammakroppen hittar du här.

Screen shot 2014-04-09 at 1.24.01 PM

Välmenande pekpinnar säger att man ska undvika motion upp till 6 månader efter förlossning. Flera  bloggar och forum är fulla av myter om hur man bör göra och vad allt man bör undvika efter en förlossning och speciellt om det är en känd profil tycker högt blir tyckandet mer eller mindre sanning.

Orsaken varför jag skriver detta är att jag känner att jag behöver försvara min premiärlöprunda. Så fort jag lagt ut den första rundan på social media fick jag nämligen påminnelser om att ta det lugnt och tänka på alla risker. Med risker syftar man såklart på framfall, livmoderinflammation och gud vet vad. Medicine doktor och forskningschef Riitta Luoto vid UKK-institutet säger att framfall inte har något alls att göra med motion. De största riskfaktorerna är övervikt före och under graviditet. Och inflammation i livmodern beror på att en bakterie får fäste i såret efter moderkakan – inte motion.

Tvärtemot vad alla pekpinnar säger är motion efter graviditet något som borde uppmuntras.

Det som gäller för mig stämmer är kanske inte okej för dig

Jag ogillar pekpinnar. Jag ogillar alla kommentarer i stil med tänk på att…

Enette Larson-Meyer, professor och Medicine-forskaren vid American College for Sports Medicine vid University of Wyoming, säger att inga studier visar att träning kort efter en komplikationsfri förlossning skulle vara skadligt för kvinnan. Motion påverkar inte heller bröstmjölkens mängd eller kvalitet. Jag väljer att tro på forskare framom vetare och tyckare.

Jag kan bara utgå från mig själv och min egen kropp – men ett är så säkert. Min kropp är redo. Den är inte sönder. Den tar inte skada av att springa.

Och nej – jag springer varken sönder min livmoder eller mejerier till bröst. Och nej – jag bloggar inte om löpning för att jag försöker hetsa andra nyblivna mammor till att träna. För min del får resten av världen sitta still precis hur länge den vill. Jag däremot – jag kommer att göra som min kropp vill.

Därmed basta!

30 thoughts on “Pekpinnar

  1. Bra skrivet! Alla känner sin kropp bäst själv. Jag måste ta det lite lugnare ännu känner jag, och börjar så smått med raska promenader – men längtar definitivt att börja springa igen, och känner mig väldigt taggad! 🙂

  2. Håller med dig fullständigt! Gör det som känns bäst för dig! Jag fick mitt andra barn för drygt ett år sedan, började springa 6 v efter förlossningen och jag kan säga att jag hade inte överlevt mentalt utan det! Hela mitt jag skrek efter att få springa, som tur är höll även min kropp😊 har också fått kommentarer om huruvida det skulle vara bra för mig eller inte, men jag väljer att slå dövörat till och tycker faktiskt synd om dessa förståsigpåare som tror sig veta bäst jämt! Lycka till och grattis till fina Molly!

  3. Bra Michaela!! Bra skrivet!! Och roligt!
    Alla är ju så olika. Med första skulle jag aldrig ha kunnat börja tidigt, läkningsprocessen var helt annan då än med sonen som jag började springa väldigt fort inpå. Och jag mådde mycket bättre efter andra förlossningen, både psykiskt och fysiskt, inga problem där. Och fick inte av löpningen sen heller några problem, tvärtom, blev gladare och starkare!
    Så nej, ingen hets, bara göra som man själv känner för och ingen bör påpeka andras framfart!

    • Jo jag har också helt klart haft olika förlossningar och olika tid efter förlossningen. Och allt har såklart att göra med hur man för övrigt orkar och mår.

  4. Tack för detta inlägg! Dumt att man måste försvara sig, om man i vanliga fall försöker handla smart och ta reda på fakta gör man ju också det när det kommer till träning efter graviditet. I vissa situationer är det mer ok att komma med pekpinnar än i andra tydligen, trots att man måste komma ihåg att pekpinnarna är i all välmening.

    • Nå precis. I min värld är det en självklarhet att man ska lyssna och göra vad om är bäst för en själv. Och du har helt rätt att pekpinnar många gånger är samma som omtanke. Men ibland… 😀

  5. Min kille, som har barn sedan tidigare, säger att ett stort skäl till att han bara skaffade ett barn var andra föräldrar. Som alla visste exakt hur en tar hand om ett barn. Och sig själv. Hur En Är Förälder. Det är synd att folk håller på så. Alla rön gör det ju bara svårare att lyssna på sig själv. Blir glad att läsa att du kan det och vågar göra det! Lyssna på dig själv, alltså. Blir också glad att höra att din kropp är hel och mår bra och att du kan ägna dig åt en aktivitet som du älskar.

  6. Jag är i v. 25 och längtar tills jag får börja på med joggning igen efter förlossningen för just nu vill kroppen inte springa. Så nu fick jag ännu mera längtan efter sommaren/hösten. Att du är i gång redan nu tycker jag är tidigt men mår du bra så är det bara fint! Du har ju varit med förr och vet själv när du ska sätta in bromsen. 🙂

  7. Michaela, känner mig träffad här – eftersom jag kommenterade att du skulle vara rädd om dig på fb. Vad jag menade med det var INTE att du skulle låta bli att motionera, jag är ju en av dem som tycker att man verkligen ska röra på sig så fort som möjligt igen. Däremot är löpning en av de mer ”aggressiva” formerna av motion direkt efter förlossningen och oavsett hur tränad man är sedan tidigare så kan (säger KAN) relaxinet i kroppen ställa till det eftersom man är rörligare och mjukare i egentligen alla leder och ligament så nära inpå förlossningen. Överskott av relaxin finns kvar ungefär så länge som man ammar, om jag förstått saken rätt. Sen ska man alltid känna efter vad som är bäst för sin egen kropp och min kommentar var menad som omtanke, inte som pekpinne. Jag tycker inte om pekpinnar.
    Sköt om dig!! 🙂

    • Hej Anna. Du var långt ifrån den enda som kommenterade min löpning, men visst kan jag erkänna att varje liten kommentar irriterade mig. Främst för att jag trots allt är överygad om att jag är hel.
      Angående relaxin så är den nivån på topp i början av en graviditet, d.v.s. under första trimestern. Med den faktan borde det i så fall vara opassande att motionera i början av en graviditet – då gör man mest skada.
      Löpning påfrestar, men nu springer jag ju inte heller några långpass. De finns liksom inte på agendan just nu. Jag springer i snitt med ett tempo som motsvarar 7 min/km, och pulsen hålls klar under uppsikt – så jag vet vad jag håller på med.
      Alla dessa råd till höger och vänster skapar myter.
      Jag skulle aldrig kommentera åt en stillasittande nybliven mamma eller inte heller en mamma som suttit still i ett halvt år att heeej… nu börjar det bli dags att röra på sig. Och det tycker jag borde fungera båda vägarna – inte sant.
      Och sist men inte minst – man kan bara själv känna efter. Ingen annan vet.

      • Blir lite ledsen att du tog det på det viset, jag är verkligen inte den som brukar ha åsikter om folks val. Var och en känner bäst själv. Det jag skrev var ”springer du redan?” vilket inte alls var illa menat, jag var bara nyfiken – och sen skrev jag ”härligt att det känns bra, var bara rädd om bäckenbotten och sånt, kroppen är väldigt instabil så snabbt efter graviditet och förlossning.” Tycker nog att det var rätt tydligt skrivet av omtanke och positivt, det är väl toppen om kroppen är med på noterna. Det är ungefär som när någon varit sjuk (bara som jämförelse, att vara gravid och nyförlöst är inte att vara sjuk 🙂 ) – man säger väl rätt ofta att ”fint att du mår bättre, men var rädd om dig” när folk börjar träna igen. Utan att mena det som pekpinnar.
        Så. Jag kommenterade inte negativt kring att du tränar. Jag tycker det är fantastiskt att du gör det och att kroppen tillåter det. Och det vet ju bara du. Vi har helt samma åsikter, så det var synd att texterna gick lite i kors här.
        Önskar fina rundor i vårsolen.
        kram.

  8. Bra inlägg!
    Jag hoppas verkligen inte att du tog illa upp när jag skrev ” Oj, är du redan i gång…?” 😦
    Jag menade vad jag skrev; att det är bra att du lyssnar på kroppen. Precis när och hur du vill! Springa eller inte springa. 🙂

    Kram M

  9. Bra skrivet! Jag tycker precis lika, allas kroppar och förlossningar är olika. Om man intensivt tränar bäckenbotten under graviditeten och genast efterförlossning kan man ha bättre bäckenbotten muskulatur två veckor efter förlossningen, än vad någon annan otränad har flera månader efter förlossningen.

    Det är underligt att folk är så oroliga över att man rör på sig, då man egentligen borde vara orolig över den stora massan som inte gör någonting. Övervikt är den största orsaken till problem. Och man kan ju inte säga till någon två veckor efter en förlossning att man är orolig över ett att hon inte rör på sig.

    Det är inte länge sedan förlösta kvinnor måste ligga en vecka efter en förlåsning. Nu känns det som en underligt tanke, men ändå finns det många som fortfarande har en gammalmodig inställning.

    Det tråkigaste är nog när folk påpekar att man ska ta det lugnt (inte träna) när man har en nyfödd utan istället njuta av tiden, röra på sig hinner man senare. Att man rör på sig en timme med eller utan babyn har nog inget att göra med om man njuter av sitt barn eller inte. Man njuter mera då man mår bra!

  10. Hej!!!

    Skönt att du skriver det här!
    Jag har inga barn än men det är lite det här som stressar mig att när kan man börja träna igen & hur mycket pekpinne grejer kommer man få höra osv osv. Men du har så rätt i det du skriver!!man känner sin kropp allra bäst själv & det finns ingen människa i hela världen som kan tala om vad som är bra för mig & inte!!!

    Tack ännu en gång för ett bra inlägg!!

  11. Det är synd att folk inte vågar lita på att man själv känner sig kropp bäst och att man nog respekterar den. Det folk också ibland verkar ha svårt att förstå att ALLA förlossningar är olika, så även återhämtningen från dem! Samt att återhämtningen beror på många faktorer, vissa av vilka man kan påverka själv (såsom då grundkondition) men de flesta av vilka man inte kan påverka alls. Min första förlossning var enligt modellboken, min andra förlossning ledde till två operationer på mig ett dygn senare och den tredje var lätt. Alla olika. Då jag efter den tredje gången joggade första gången efter tre veckor kunde jag inte ens tänka tanken på länge länge längeefter den andra. Jag är glad att du kan springa igen!

  12. bra skrivet. jag har också nu varit och gå/springa turvis med barnvagnen några gånger efter förlossningen. snart är det fyra veckor sen förlossningen. det känns bra i kroppen så jag tänkte också som du att jag mår bättre av att få lite springa.
    fortsätt gör det som känns bra och om du mår bra av! det tänker jag också göra!

  13. Läste den här artikeln då den publicerades för ungefär ett år sedan, då hade jag nyss fått en pojke och kände att det inte fanns någon klok information gällande när man kan börja springa. Jag läste denna, funderade efter och började springa när det kändes bra, utan att oroa mig men förstås lyssnat på kroppen. Den ger mig alltid signaler, men ibland är det svårt att höra dem 🙂 Tack i alla fall för att du fick mig att våga fara ut och springa! Jag mår inte bra om jag inte får röra på mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: