Förlossningsberättelse

Om du inte vill läsa och inte bryr dig – sluta nu! Annars är du välkommen att fortsätta.

Efter ett par dagars vila känns det som att jag fått perspektiv beträffande förlossningen och dess förlopp. Så här efteråt känns det nästan som att det gick oförskämt lätt. Min största oro var att jag skulle åka in till förlossningen för tidigt och bli hemskickad. Men som klockan gick den där söndagen blev jag allt mer orolig över att M skulle missa hela härligheten.

ont

I vanlig ordning åkte M iväg på bortamatch samma dag som Molly började visa sig vara redo för leverans. Eftersom jag inte var övertygad om att det var på G just den där söndagsmorgonen, kändes det bara dumt att M skulle stanna hemma bara utifall att. Då Viktor en gång i tiden visade tecken på att vara färdig bakad var M i Moskva och det kändes som att åskan inte slår ner två gånger på samma ställe. Så här efteråt kan vi dock konstatera att hade han åkt hem med resten av laget, hade han missat det hela med 10 minuter. Nu dök M istället upp precis innan jag fick epidural. Eller innan det var dags att krysta då alltså.

Hur började det?

Har egentligen ingen aning om när förlossningen egentligen kom igång. Hade små känningar av ryggvärk, mensvärk och sammandragningar, men egentligen kändes det inte helt olikt de sammandragningar jag känt av tidigare. Klockan 16 gick däremot slemproppen och då började jag förstå att snart smäller det. Eftersom det började kännas mer och mer obekvämt ringde jag svärmor och svärfar till undsättning precis innan jag skulle lägga kidsen. Kändes helt enkelt tryggare så. Sedan satt jag där på pilatesbollen och väntade. Och allt eftersom min andning i samband blev sammandragningarna mer eller mindre började likna flås, tyckte svärisarna att det var dags att åka in till sjukhuset. I det här skedet hade jag alt mellan 7 – 3 minuter mellan värkarna.

Precis som då Viktor en gång i tiden kom till världen, fungerade svärfar stand-in också denna gång. Kom in till förlossningen klockan 23 och som jag fått på mig bältet som skulle registrera ctg-kurvan gick vattnet. Minuten senare brakade helvetet löst. Hann knappt andas lustgas innan jag skrek efter epidural. Och som epiduralen var på plats konstaterade anestesiläkaren rätt så krasst att jag inte kommer att ha någon nytta och nöje av den. Barnmorskan levererade nämligen samtidigt information om att jag var helt öppen och att det var dags att börja krysta. Från 4 cm till 10 cm på en halv timme! Galet!

Förlorade kontrollen eftersom allt gick så fort. Hög som ett hus på lustgas färgades världen blå och stundvis undrade jag på allvar ifall jag dött. Sög fast i masken och fan ta den som försökte lossa på den.

Men slutet gott, allting gott. För sedan kom hon – en och en halv timme efter inskrivning. Och efteråt kändes det som att jag blivit lite blåst på hela kalaset. Där låg jag i ett rum med badkar, pilatesbollar, gungstol och gud vet vad – och jag hade knappt hunnit lägga mig på britsen innan det varit dags att krysta.

4 thoughts on “Förlossningsberättelse

  1. Hade samma upplevelse med trean. Öppnade mig GALET fort och fattade knappt vad som hände. När jag skrek till Barnmorskan: H*n kommer NUUUUUU! Svarade hon först lugnt: Ja ja….

    Sen fick hon bråttom som tusan, för hon hade inte ens tagit på sig handskar eller stod vid mina ben…… 😮

    Grattis igen! 🙂
    Kram M

  2. Älskar att läsa såna här! Jag har bara haft såna där hysteriska förlossningar där jag öppnat mig supersnabbt (från 4 till 10 cm på 7 minuter med tvåan) och har aldrig upplevt det där med att ha en värk, sedan kunna andas ut lite, en värk till osv… Det går undan i alla fall :-). Glad att allt gått bra för dig och Molly!

  3. Åh, tack för att du delar med dig! Älskar att läsa om förlossningar 🙂

    Lite samma upplevelse hade jag nu sist. Bara in till sjukhuset och börja krysta direkt. Hann vara inskriven ca 45min innan hon kom 🙂

  4. Tack för att du delar med dig! Och skönt att ha stöd av svärisarna – men tur att M hann hem! Själv hade jag ju sett framför mig hur jag vankade omkring i korridoren på förlossningen, hur vi såg på lite tv-serier i värk-pauserna… I wish…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: