Allt annat än asfalt

Fyra dagar på raken har jag betat av rutten som tar mig från en by till en annan, och som mestadels går genom skog och mark. Det har blivit ett nytt typ av underlag för mig, där asfalten lyser med sin frånvaro från början till slut. Sju kilometer lera, grus och stundvis även kärr, där mina Speedcross visat sig vara av det rätta virket. Endast idag drabbades jag av ett litet missöde då jag plötsligt såg mina löpskor försvinna ner i den våta, iskalla mossan.

Någon meter nu och då vågade jag mig på lätt jogg och hade det inte för sammandragningar hade jag sprungit längre. Gången ger mig mersmak på löpningen och viljan att snart låta benen välja tempo börjar ta över handen.

Is i magen

Tron på att födseln skulle börja vara aktuell har fått sig en rejäl törn den senaste veckan. Det börjar verkligen kännas som att ungen aldrig någonsin kommer att vilja titta ut.

Folk säger att jag ska ta det lugnt, vila och njuta av tillvaron. Själv känner jag mig bara oerhört oproduktiv. Först och främst hör det inte till min natur att vila och ta det lugnt, och vidare känns det som att det finns bättre saker att göra.

Grämer mig något oerhört. Jag hade kunnat jobba längre och tagit i lite mer. Ungen kom ju ändå inte för tidigt, fast jag trodde det.

Men om man vänder på steken

Kanske jag i så fall inte hade suttit här i dag och funderat över när ungen behagar visa sig. Och än är vi som sagt inte i mål.

Kanske jag de facto borde lyssna till folk då de säger i all välmening att jag ska njuta av lugnet före stormen.

Men samtidigt vore det rätt så skönt att kunna böja sig utan att pusta. Och visst vore det skönt att slippa halsbränna. Och blodtrycksfall. Och svullna fingrar. Och ryggvärk. Och sammandragningar.

Och så vore det faktiskt inte helt fel att kunna lägga sig på mage för en gång skull.

20140309-220334.jpg

Träningskläderna går inte längre fast över magen, men tacka vet jag säkerhetsnålen.

2 thoughts on “Allt annat än asfalt

  1. Visst är vila viktigt, men tror ändå du gör rätt i att röra lite på dig om du mår bra av det, både fysiskt och psykiskt. Är man van vid att träna och där låta tankarna flyga runt, sortera, vrida in och ut, ja då blir det ju knepigt om man inte får den ventilen.
    Och den lilla kommer väl ut när den är klar… eller hur sägs det? Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: