En försenad årskrönika del 1

Jag hade inte tänkt göra någon sammanfattning över 2013 eftersom det mest av allt kändes som om ett år jag helst av allt skulle glömma, men döm min förvåning då jag bläddrade tillbaka och gick igenom hela 376 inlägg. Tack bloggen – utan den hade jag inte alls kommit ihåg alla ljusglimtar från året som passerat.

Januari

januari1

Året invigdes med vagnlöpning i blixthalka tillsammans med M och Viktor. Precis som Snorkkis konstaterade i år, var det folktomt och ensamt på vägarna.

januari2

Tillsammans med Snigeln Harald deltog jag i Lördax, där vi bland annat pratade vinterlöpning och vin.

januari3

Trynet jag fick i julklapp av svärmor kom väl till användning då gradstocken kröp närmare -20 grader. Passade till och med på att grymta åt en förbipasserande då han vägrade sluta stirra.

januari5

Och så spenderade vi en hel massa tid på skridskobanan nära oss.

Februari

februari

I februari kom jag igång med transportlöpningen på allvar. Många dagar skramlade jag ihop 30 km, men ibland nöjde jag mig med femton.

februari1

Under helgerna passade vi på att göra utflykter i skog och mark, och Amanda visade sig vara en seg åkare.

Mars

mars

Det här var månaden då gården vaknade till liv efter vinterdvalan. Plötsligt kryllade det av pratglada vuxna och minst lika glada barn i knutarna.

mars2

Viktor hängde med ut i vagnen var och varannan gång, eftersom M’s schema var hektiskt och inte gav utrymme för någon ensamtid.

mars5

I vanlig ordning spenderade vi också en och annan helg i skärgården tillsammans med bästa ungarna i världen.

April 

april4    

Det blev ett till radioprogram på agendan, då jag gästade Pia & Peter. Denna gång handlade det om engagemang och självkontroll.

april9

Skidturerna ute i skog och mark fortsatte liksom tupplurerna på fårskinnet under ullfilten. Saknar dagar som dessa.

april10

Då M spelade match i Stockholm, valde jag och Viktor att ta flyget över viken. Och jep, vi hann också med en löprunda förbi slottet.

april6 

En solig dag fick vi till ett riktigt långpass med ett stort glatt gäng löpare.

april8

Och så figurerade jag i TV-nytt efter bombdåden i Boston.

april3

Som snön smultit kom jag igång med transportcyklingen vilket kändes mycket lättare än då jag stretade mig fram i snösörja.

april

Och transportlöpningen fortsatte med kompisen – allt som vanligt alltså.

Maj

maj1

I maj kunde jag äntligen lämna tighsen och plocka fram shortsen. Bilder som det här är det bra att gå tillbaka till nu i januari då allt känns mörkt, trist och grått.

maj3

Viktor blev plötsligt korthårig och samtidigt växte han några år.

maj4

Tillsammans med grannfruarna ordnade vi knytkalas och njöt av barnfri tid.

maj6

Problem med benen åtgärdades inte minst tack vare bra grannar. Något jag kommer att sakna då vi flyttat, är tillgången till fysioterapeuter. Här i knutarna har jag fyra stycken nära inpå. Rätt så smidigt för en som gillar att springa.

maj7

I maj hann vi också med en hel del utflykter.

maj8

Och viktigast av allt – vi hann med en massa piknickar.

maj10

En solig vårdag blev jag fotograferad till HBL. Reportaget handlade om mammakroppen och löpning.

maj11

Jag lyckades springa på Alex, mannen bakom Skosulan, precis som startskottet skulle gå till HCR.

maj12 

Och väl hemma från HCR körde jag ett extra pass tillsammans med Amanda. Vem säger att ett halvmaraton är ”good enough”?

juni4

Körde också en hel del styrka där benen och bålen var i fokus.

juni5

Och så njöt vi av sommarens första primörer.

Juni

juni11

Stockholm marathon slutade för egen del i tårar då jag om i mål fem minuter efter måltiden. Men besvikelsen var rätt så kortvarig då jag visste vad som väntade.

jnui6

Första gången någonsin åkte vi iväg på gemensam sommarsemester hela familjen.

jnui9

Och vi njöt av vareviga sekund.

juni7

Det blev väldigt mycket piknick ute i det fria.

juni8

Liksom häng på stränder.

juni1

Väl hemma igen passade vi på att vara på plats då det var dags för årets första självplock.

SAMSUNG CSC

Och resten av juni sprang jag för all hjärtans lust. Bästa terapin någonsin.

5 thoughts on “En försenad årskrönika del 1

  1. Jag känner precis som du och som det känns just nu vill jag bara glömma alltihop, inklusive det lilla som gått av den här månaden. Jag bloggar inte lika ofta som du, men jag borde läsa min egen dagbok. Men när ska man hinna det liksom?!?
    Smält 😉
    KramCarro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: