Obegriplig nollställning

WP_000601 Ibland behöver man tänja lite på gränserna för att få utlopp för det där som ligger som en klump inom en. Även om jag vet att jag inte längre borde springa, så gör jag det för att jag måste. Sviterna som kommer efteråt vet jag att kommer som på beställning, men i nuläget fanns det ingen annan väg att gå. Den där fula känslan måste helt enkelt bort och då var löpningen det enda botemedlet.

Det mörka

För någon vecka sedan snackades det på Skavlan om ödet och dess existens. Hade någon frågat mig just då i det ögonblicket ifall jag trodde på ödet hade jag troligtvis svarat självklart. Idag är jag däremot inte längre så övertygad om den saken.

Det finns någon mening med allt känns likaså rätt så slitet och uttjatat, för gör det faktiskt det? Finns det överhuvudtaget något gott och ont? Eller handlar det bara om tur och otur?

Obegripligt svammel

Låter troligtvis mer eller mindre obegriplig, men det är väl så situationen är just nu. Uppför och nedför och obegriplig. Och året 2013 fortsätter helt enkelt vara ett riktigt skit år!

Efter löppasset känns det i alla fall bättre. Ryggvärken känns till och med välkommen. För egentligen då allt kommer omkring – vad gör lite ryggont i det stora hela?!

6 Replies to “Obegriplig nollställning”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s