Perspektiv

Efter att ha burit, klämt fram och gött ett par stycken barn, borde jag väl vid det här laget vara rätt så okej med en förändrad kroppsform. Det känns som om jag borde njuta av bystens tillväxt och den runda magen, men jag måste vara helt ärlig – fylligheten och tillväxten gör mig osäker.

I takt med att magen växer, blir jag både långsammare och mer osmidig än vanligt. Det i kombination med för små löpartights får mig att fundera på ifall jag någonsin kommer att springa några fler pb:n.

Under dagens löprunda kändes benen blytunga och andningen ansträngd, samtidigt som jag insåg att en växande byst inte går ihop med smärtfri löpning. Å andra sidan kan en sådan upplevelse vara rätt så behövlig eftersom det ger perspektiv på saker och ting. För som jag bläddrar tillbaka i mitt bildarkiv inser jag att jag trots allt sprungit mig i form och framförallt varit i form tidigare – inget stoppar mig från att göra samma sak igen.

Vem vet – kanske jag kommer igen lite snabbare, lite mer uthållig och i lite bättre form.

Fram tills dess ska jag försöka mota bort alla tankar om otränad kropp, för att istället tänka på det liv jag bär på inom mig. Jag kommer också att fokusera fullt ut på att lägga ribban lite lägre då det gäller löpning. Hellre springer jag lite och långsamt fram till vecka 40, än att jag springer sönder kroppen precis som jag passerat halva sträckan.

SAMSUNG CSC

Det har gått förut – alltså kommer det gå igen.

5 Replies to “Perspektiv”

  1. Du har funnit löpandet, antagligen för resten av ditt liv (man blir sällan en soffpotatis då man väl känt av de underbara hälsoverkningarna av att löpa), så du kommer att fortsätta då den lilla väl är ute. Då är det självklart att du kommer i form igen, det kommer att gå helt av sig själv.

  2. Tycker det är så skönt att följa din blogg, du tränar, är gravid, fött barn, ser kalas ut och är en inspiration. Nyttigt att följa ditt resonemang både kring löpningne och graviditeten samt kring mat osv. Hittade din blogg när jag letade efter precis detta, för jag vill inte sitta vettskrämd med mina tankar om träning när man är gravid utan att ha SETT att det går, sett att någon kommit i form igen utan att ha 15 PT:s och en miljon i fickan med bara tid åt egen träning och personlig kock. Den dagen det är min tur (om allt går väl) kommer jag att känna mig lite lugnare för att jag läst din resa, realistisk med missfall och bleka dagar men ändå stark och med träningen som en så vktig del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s