Från glansbild till missfall

Som jag rotade bland gamla inlägg som jag skrivit i stundens hetta men aldrig publicerat, snubblade jag över en text eller reflektion kring bloggar, eller kanske rättare sagt människan bakom bloggen. När jag läser det idag, känner jag av de känslor jag kände just då. Jag funderade ärligt sagt bara ett par sekunder innan jag tryckte på publicera knappen. För även om texten just då kändes för privat, känns det idag som om just den här erfarenhet gjort mig lite starkare.

    ——————————

Många verkar tro att bloggar återspeglar verkligheten – att den där perfekta bloggen har en perfekt upphovsman, med ett perfekt liv och en perfekt tillvaro.

En blogg, en facebook-profil eller en twitter-profil återspeglar en nyans. I värsta fall är det kanske en glansbild, som personen i fråga strävar efter – drömmar man vill uppnå, någon person man vill vara eller ett liv man längtar efter.

Jag syftar på bloggarna där allting alltid är alldeles underbart pluttenuttigt fantastiskt. Där barnen är klädda i senaste kollektion av Gant, Lexington och Snoffsipopp, och där hemmet är taget som från ett inredningsmagasin. Där föräldrarna endast smuttar på ett glas gott kvalitetsvin för att de njuter av den perfekta tillvaron (glöm lådviner).

De visa och erfarna inser ändå att detta endast är en fadäs. Kom ihåg att också prinsessor pruttar.

För några veckor sedan kunde man på Facebook läsa om Carina Bergfeldts kolumn där hon skriver om hur hennes vän på Facebook tillsynes njutit av en fantastisk midsommarafton, men i själva verket samma dag drabbats av missfall. Det är så sant som det står skrivet – ingen får missfall på Facebook. Ingen misslyckas, ingen är urbota ledsen, ingen känner sig bortkommen och ingen känner sig beviken. Facebook har inte ens utvecklat någon möjlighet till detta – det Finns ju banne mig bara tummen upp.

Kruxet

Vill jag dela med mig av mina misslyckanden? Vill jag ens dela med mig av mina sorger eller största orosmoment?

Sociala medier och profiler inom social media handlar om val och nyanser. Man väljer vad man skriver och man väljer hur man vill framstå. De bästa ”profilerna” är enligt mig de som delar med sig lite av allt – flyt och missar. Jag behöver inte läsa om personers innersta hemligheter – men jag vill heller inte läsa om ett liv som är för perfekt för att var trovärdigt.

Om nu någon mot förmodan skulle tro att just mitt liv är lekande lätt så kan jag gott lugna hen, genom att säga att jag möter motgångar precis som vem annan. Vissa dagar är tyngre än andra och under vissa perioder i livet så verkar inget gå ens väg. Framtiden kan vara oviss samtidigt som viljan är stark.

SAMSUNG CSC

Då jag läste kolumnen som handlade om att ingen får missfall på facebook var det som om jag precis varit med om ett riktigt dåligt skämt. Missfall på midsommarafton, bland vänner. Historien var som taget ur mitt liv. Men ändå, man får helt enkelt inte missfall på facebook. I social media gäller det att hålla skenet uppe – få vill läsa om olycka. Få vill dela sin olycka. Punkt.

14 Replies to “Från glansbild till missfall”

  1. Word.
    Jag har flera gånger tänkt plita ner några rader om en dåligt dag, eller mitt eget missfall för ett år sedan och hur tröstlös sorgen var. Men sedan blev det aldrig av.
    Det är svårt att skriva om tunga saker för jag tänker alldeles för mycket kring det. ”Hur ska jag formulera det här, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig eller tro att jag är ute efter uppmärksamhet, hur kommer månne folk att tolka det om jag skriver så här, ORKAR nån ens läsa det här?”…osv. Istället för att bara skriva. Det är ju min blogg och jag borde skriva det JAG vill inte det som jag tror att folk vill höra…
    Men det är de där hjärnspökena som ställer till det…

    Tack för ett välbehövligt inlägg. 🙂

    1. Tack Liza för att du delar med dig! Jo jag känner igen mig i många av dina tankar. Mycket förblir opublicerat just på grund av att jag också funderar på vad andra ska tycka och tänka. Du börjar ju bli på slutrakan nu! 🙂 Snart har du en alldeles underbar liten bebis i din famn! 🙂 Kram

  2. Ja ett välbehövligt inlägg, och så lätt att bara det glansbildsaktiga kommer med. Jag vet med mig själv att jag främst skriver om de positiva sakerna (iofs blottar jag ganska lite om mitt privatliv utöver löpningen som bjuder en frizon när andra saker är jobbiga). Men det är svårt att skriva om tunga saker – starkt att du orkar och vågar. Kram ❤

  3. Väldigt bra och väldigt sant och väldigt viktigt inlägg!! Jag tycker att bara man håller DET i bakhuvudet då man är aktiv på sociala medier så slipper man irritation och press, för då förstår man att den bild som ges är bara en liten del av helheten och inget för någon annan att känna prestationsångest inför! Jag tycker det är viktigt att ta sociala medier med en nypa salt och att även kunna glädjas med andra, för oftast väljer man ju att skriva om det som är bra och gör en lycklig i sitt liv, och vad är det egentligen för dåligt med det! 🙂

    1. Så är det! Och tro nu inte att jag inte skulle unna andra människor lycka – det gör jag 🙂 Det är bara det att det ibland blir lite väl Damtidning över det hela då livet alltid är underbart.

      1. Menade det absolut inte som att du inte skulle unna andra människor lycka, det intrycket har jag absolut fått av dej att du gör i stor dos, menade mer som samhället överlag. Att om man tänker på att den där lilla positiva statusraden bara är en minimal procent av hela helheten, så kanske det blir lättare att glädjas med andra .. eller nåt! 🙂

  4. Så bra skrivet!!! Jag hör nu sedan till dom som gärna läser om vad som händer bakom fasaden. Det kan vara både lycka och olycka, men det är ändå det som är på riktigt. Jag skriver själv ganska lite på grund av att jag vill skydda människor runt omkring mig. Var det bara jag i ett vacuum skulle jag kanske låta det fara mera. Men, å andra sidan, nu delar jag gärna med mig av mina misslyckanden, jag tänker att det är underhållande och att folk kanske får bra fiilis. Det är inte roligt att misslyckas, men inte är det farligt heller. Men dom största sorgerna måste vara privata just när de inträffar. Sedan efteråt vill jag nog gärna berätta. Men alltid när jag är mitt i något måste jag få skydda mig själv.

    1. Jo, bloggen kan därför ställa till problem ibland. Ibland är man i en situation där man helst av allt skulle vilja skriva av sig. Samtidigt kan man inte eftersom det bara integ går. Just då blir bloggen bara platt. Man har egentligen inget vettigt att skriva om. Läsarna kanske inte märker det, men bloggen blir ur egen synvinkel fals och onödig.
      Samtidigt är det här avståndet man blir tvungen att ta nyttigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s