Slut

Det känns lite som om jag satt i en liten gungande båt ute på ett stort stormande hav. Jag har precis tappat den ena åren, så jag paddlar allt jag kan med den enda jag har kvar. Problemet är att en åra inte riktigt vill räcka till.

Den senaste tiden har varit rätt så rätt så kämpig. Deadlines har kommit och gått och jag har klarat mig med nöd och näppe, vilket har satt sina spår.

Jag önskar jag inte vore så sårbar. Så känslig. Så svag! 

Magen är i uppror – mer än vanligt. Värre än tidigare. Jag har känt av det från och till under en väldigt lång tid och nu sa den upp kontraktet på en gång. Pang på – som magsjuka. Kan knappt sova. Vaknar strax efter klockan tre och fördriver sedan natten sittandes. Våndas. Har ont. Och så där i största allmänhet känns det för jävligt.

Försöker mitt yttersta att jag inte åter igen behöver inta hästkur med kortison, men efter gårdagens samtal med min läkare höjdes redan alla övriga mediciner till maxnivå, så nu har jag fyra dagar på mig att få till en klar förbättring. Annars är det kortisonet som gäller – någon annan utväg finns inte.

Hälsan kommer först

Det där med att vara sjuk från jobb har jag diskuterat ett flertal gånger. För mig var det ett år sedan mitt sista riktiga skov då jag var inlagd i en vecka. Det innebär att jag levt rätt så symptomfritt och kunnat fungera i vardagen. Nu står jag och balanserar.

Å ena sidan kommer hälsan först, men å andra sidan trivs jag riktigt, riktigt bra med mitt jobb. Jag vill inte vara borta. Jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte svika. Och jag vill absolut inte verka oengagerad. För hur jag än vrider och vänder på steken så är det riktigt viktigt för mig att prestera.

Det är bara det att magen just nu inte riktigt är på min sida just nu. Den skiter fullständigt i den sorten av prestation. Fyra dagar.

Om jag bara kunde få ge mig ut på ett löppass nu – jag vet att det hade gjort allt lite bättre.

Kan man hoppas på ett mirakel?

26 thoughts on “Slut

  1. Men äh då!! Det var inte roliga nyheter. Men det sista du ska tänka på är väl i alla fall jobbet!? Tänk om du är den på ditt jobb som är allra mest kritisk om just såna där grejer? De flesta tänker väl som du nån gång, men inte får man låta det bli för stark känsla. 🙂 De andra ser säkert det som allra viktigast att du blir frisk. Nu vet jag iofs inte var du jobbar, eller om du förstod hur jag menar, men jag tror att om man kan släppa den stressen så kanske kanske det kan hjälpa till att friskna lite snabbare? Eller?

    • Ja men jag vet ju att du har rätt. Men det är så svårt. Det vore lättare ifall det vore magsjuka – rädsla att smitta andra menar jag. Nu är det ju ändå som så att jag i princip kan fungera i vardagen. Det är bara det att det är lite obekvämt. Och så är kroppen slut och värker. Det handlar väl mest om timing. Och som med allt här i livet verkar det aldrig riktigt klaffa 🙂

  2. Hoppas du också blivit undersökt för (och att det är uteslutet) för Chrons sjukdom. Har tyvärr förstått att det allt för sällan undersöks fast själv undersökningen som kan bedöma om du har Chrons och får rätt vård är ett simpelt ingrepp. Vid Chrons kan antibiotika och kortison försämra symptomen, men det vet du förhoppningvis redan eftersom du förhoppningsvis ren blivit undersökt för det.

    • Jo jag har blivit undersökt en massa gånger och ulcerös kolit är min diagnos.
      Det upptäcktes 9/2007 och sedan dess har jag haft ständig medicinering. Första året var värst – bodde i princip på Tays. Men sedan har det blivit allt längre mellan skoven. Tack och lov!

  3. Åh vad jag lider med dig och håller verkligen tummarna. Har en bekant med samma diagnos som dig och jag känner till frustrationen och kan nog inte ens förstå hur ont det gör. Att du behöver ha ditt jobb och vill prestera förstår jag. Precis igår hörde jag hur prestation faktiskt är en av de 5 viktigaste byggstenarna för lycka, hur vi så gärna vill få saker och ting gjorda och hur det sedan skänker oss tillfredställelse och påverkar våra lyckokänslor.
    Styrkekramar!

    • Det är skrämmande att läsa hur vanligt det är med magsjukdomar och då man ser hur de ständigt ökar blir man mörkrädd. Det bara måste ha att göra med vår kost. Det är jag övertygad om.

      • Det lär finnas dubbelt så mycket auto-immuna sjukdomar i Finland som någonstans i världen. Det finns alltså sannolikt något vi gör som resten inte gör. Vissa har börjat peka finger mot vårt hårda vaccinationsprogram… Vem vet, men skrämmande är det! Hoppas du mår bättre snart! Det var roligt att prata med dig på onsdag!

  4. Låt vara att det finns olika graderingar, men tycker du verkligen att du kan ”fungera” när du gång efter gång vaknar vid tre på morgonen och spenderar resten av morgonen med att plågas av smärtor?!
    Ledsen om jag låter hård.

  5. Hoppas att de fyra dagarna visar att du slipper kortisonet. Styrkekram!
    Förvärras ulcerös kolit av stress? Även postitiv stress är ju stess – som ett superroligt men krävande jobb.

  6. Åh nej, att det ska vara så illa! Hoppas du slipper kortisonet! Som du säkert vet så finns det också en slutlig utväg, ifall tarmen ställer till med allt värre problem i längden – att operera bort tjocktarmen. Då blir man frisk, inget mera kortison och slut på smärtorna. Själv har jag haft min diagnos i 21 år redan, men sjukdomen har alltid varit ganska snäll med mig, har i princip bara trilskats i slutet av graviditeterna. Men i mitt jobb som hvc- läkare har jag träffat en hel del patienter som opererat bort tjocktarmen och dom har alla varit väldigt nöjda! De brukar i princip behöva uppsöka toaletten 5 ggr per dag – och så var det inget mera med den saken! Många av dem idrottar, drar gym-timmar etc. En som jag läste om var visst finsk mästare i någon sport, minns inte vad… Så håll det alternativet i bakhuvudet då du misströstar…!

    • Jo då vi bodde i Tammerfors och jag behandlades vid Tays hotade de mig med operation gång på gång. Här får jag min vård vid Jorv och även vid Mejlans och oj så mycket softare inställning de har. Vid aktivt skede är jag lätt uppe i 10-15 besök per dygn, så det är nog inget vidare. Men det senaste rätt har varit rätt så lugnt i varje fall så jag har liksom vant mig med att det ska vara så här. I början bodde jag ju nästan på Tays. Nu är det mest kontroller och samtal till Jorv ca. var tredje månad. Har du någon medicinering på?

      • Jag går på Asacol i varierande doser. Stora doser ger huvudvärk, men sedan jag började idrotta aktivt 2007 har infektionsvärdena och doserna gått ner. Har bara hotats med kortison ett par ggr, aldrig måstat ta det. Men mitt erfarenhetsperspektiv är bredare än så, då vi bodde i Björneborg 2005 – 2010 jobbade jag ett halvår på gastroenterologiska avdelningen, och där såg man nog mångt och mycket…

  7. Ojnej! Sköt om dig nu! Förstår dig med jobbet, så känns det många gånger men just nu är DU viktigare! Inget kul att gå på kortison! Hälsar en med även en autoimmun sjukdom! Krya på dig!

  8. Jag känner med dig. Har inte lika hemska symtom men jag vet hur prestationsprinsessan inom mig bara skriker så fort de där hemska skoven kommer. Hur man än försöker så strejkar magen. Jag skulle då bara säga att, satsa på din hälsa före allt annat. Oavsett hur ont och motigt det gör. Styrkekramar till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: