Pyramid, bortkommen lust och tropisk hetta

Det var så nära, så nära, att dagens pass inte hade blivit av. 

Jag, årets mamma, föreslog middag vid Classic Pizza, där jag för övrigt stötte på Jenny (vilket gjorde att mitt samvete stillades något – det finns fler som jag). Det korta mötet med Jenny  fungerade som en utmärkt motivator, för hur skönt det än hade varit att väl hemma stanna kvar ute på terassen sippandes på ett glas vitt, kom jag inte riktigt ifrån tanken om dagens planerade pass.

Precis som jag skulle ge mig av stötte jag på ett par grannfruar. Hörde mig själv klaga över seg kropp, bortkommen löparlust och det fasliga vädret. Efter 100 meter löpning kände jag hur skammen vällde över mig. Att stå och klaga över träningstid och sommarvärme – vet hut!

Så fort jag fått igång musklerna och sprungit första kilometern av pyramiden kände jag hur det sega gav vika. De senaste veckorna har varit slitsamma och kroppen har tagit stryk. Idag fick jag äntligen skaka loss allt det onda och se framåt.

En kilometer blev två, som blev tre, som blev nio. Och farten utvecklades enligt följande: 5:40/5:32/5:17/5:10/4:52/5:07/5:18/5:30/5:43. Fartökning för varje kilometer tills jag uppnått maratonfart, varefter farten saktades ned med ungefär 10 sekunder varje kilometer. Älskade pyramider vad jag saknat er!

Egypt-Pyramid-Landscape-600x600

Lust att springa

För mig fungerar löpningen som en motpol till allt det andra i livet. Jag kan springa bort misslyckande, ilska, besvikelse och tårar, men jag kan också dansa fram på lätta steg och njuta av allt det goda.

Löpningen kräver en hel del av min familj och under åren som gått har de vant sig vid att jag är ute och springer titt som tätt – de har helt enkelt märkt att jag är en gladare fru, mamma och vän då jag rör på mig. Som jag sprang tänkte jag idag på just det – att det så gott som aldrig händer att M eller barnen skulle klaga över att jag löper för mycket. Motionen är helt enkelt en del av vårt gemensamma liv och något som inte behöver förklaras eller ansökas om lov till att göra. Så enkelt är det!

3 thoughts on “Pyramid, bortkommen lust och tropisk hetta

  1. Så skönt när det bli av ändå! Och att träningen är en självklarhet för hela familjen är ju riktigt skönt, då behöver man aldrig känna sig dum som väljer att träna istället för att sitta i soffan. Klokt!

  2. Jag vill också känna så!!! Att det blir lättare när den första kilometern är gjord. Men jag blir bara tröttare….och tröttare…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: