Det där loppet i Stockholm

 Jag var oförberedd. Riktigt, riktigt oförberedd.

Gjorde fler misstag än ett. Jag sprang maraton trots att rösten var pipig och rosslig. Och laddade genom att att testa en ny dryck med salter och glukos. Borde aldrig gjort det – men blev rädd för att det skulle vara varmt och att jag skulle däcka p.g.a. saltbrist. Så jag gjorde det jag inte borde gjort.

Säger då det – aldrig mer! Aldrig någonsin! I fortsättningen kommer jag att äta vanlig mat och dryck. Får väl lov att salta maten lite extra istället. Det fungerar bäst för mig. Punkt slut!

Rapport:

Sprang iväg i bra tempo. Hade inte stenkoll på klockan, utan löpte i en fart som jag kände mig bekväm med. Rätt så tidigt in i loppet började det ändå bränna i mellangärdet, men det kändes som att det var något jag kunde handskas med.

Såg mellantiderna då jag passerade stationerna och insåg att jag höll ett tempo som skulle ge mig en sluttid på 3:25. Räknade och sprang och insåg att jag till och med kunde ta det lite lugnare mot slutet. Kände mig världsbäst. Planerade blogginlägget där jag skulle be Tesku-testet som menade att min 4,4 kg fettökning gjort mig ur spel dra åt skogen. Tjii fick jag.

Då jag passerat 22 km började det bränna allt mer i magen. Det kändes som om de övre magmusklerna slöt sig. Värken var outhärdlig. Funderade på att avbryta och stunden senare hände det. Började må riktigt, riktigt illa. Kände mig svimfärdig. Gick en stund. Fick energi och fortsatte. Hoppades på att fortfarande komma i mål på en tid som gick strax under 3:30.

Loppet blev en kamp. Vägrade ge mig, men magen skrek efter nåd. Tänkte på alla mantran i världen. Vid Bonniers hände det igen. Magen krampade och illamåendet var ett faktum. Gick. Kände mig besviken.

Återupptog springandet – ville helt enkelt inte ge upp. Insåg att tidsmålet gick upp i rök men det kändes som om det kvittade. Det vill säga – det kändes okej ända tills jag kom in på stadion. Då jag hade 200 meter kvar kände jag hur besvikelsen rann över mig och tårarna gick inte att hålla tillbaka. Försökte le mot kamerorna men inser att det nog bara blev ett krystat minspel.

I mål grät jag. Tårarna rann och det kändes som att jag fått nog av löpning. Skit i maraton.

Men den känslan räckte bara en tunnelbanefärd ”hem”. Med hjälp av peppande ord från  världens bästa maraton-värd Marianne och världens bästa maraton-stöd till mamma insåg jag hur enfaldig jag var som hängde upp mig på sex futtiga minuter. Sex minuter är ingenting. Jag kom i mål. Och min familj är stolt över mig. Barnen ska inte behöva lyssna till en mamma som klagar över misslyckad idrottsprestation. Jag vill lära dem att alla försök är goda. Jag vill inte lära dem att endast bäst är gott nog. Skulle aldrig kräva det av någon annan – varför då kräva det av sig själv?

Maratonlopp kommer det fler av. Nästa gång äter och dricker jag endast sådant som min mage är van med. Och om två månader är det ultra som gäller!

Stort tack också till bästa Nina för alla ord innan och efter loppet – tjejen som borde satsa på att bli mental coach. Nina fick mig att se nyanser som jag inte ens tänkt på innan. Det att jag tog mig i mål trots besvär och elände hjälpte mig bygga pannben och tog mig ett steg närmare att komma i mål på Stockholm Ultra 100K om två månader.

Jag springer, jag lever, jag njuter!

Dagens bloggspan: Träffade på fina, fina Snorkkis precis innan start. Jag vet ju att hon är från Finland men har alltid läst hennes blogg på rikssvenska. Döm min förvåning då hon hälsade på sjungande finlandssvenska. Mysigt!

Mer bloggspan: Ute på Djurgården stötte jag på MaratonMia. Vilken tjej. Där sprang hon på sidan av löpbanan – tjoade och peppade till tusen! Underbart!

Dagen i bilder:

SAMSUNG CSC

Löparblusen som skulle ta mig under 3:30!

WP_000371

Det där med vätskebälte funderar jag på att skippa i fortsättningen. Stannade på en hel del stationer då jag ville byta ut vätskan till vatten.

SAMSUNG CSC

Vid målgång kände jag mig fysiskt och psykiskt utmattad. Är ändå glad över att jag tog mig i mål. Strunt samma med tiden. Har flera tiotals år av löpning framför mig.

SAMSUNG CSC

Vad brukar man säga om bilder som dessa?

SAMSUNG CSC

Väl ”hemma” kändes loppet rätt så långt borta. Och tiden rätt så obetydlig.

  SAMSUNG CSC

Kan inte vara ledsen en dag som denna -är ett maratonlopp rikare.

22 thoughts on “Det där loppet i Stockholm

  1. du är duktig du. ett maratonlopp rikare, minsann. och en erfarenhet rikare också. på ett sätt önskar jag att jag hade linkat i mål i riga, det hade gett mig det där andra maratonet.
    njut av stockholm nu, sen är det bara att fortsätta springa o leva 🙂

  2. Du är så otroligt duktig! På tal om Snorkkis så har ni tävlat många gånger mot varann i skidåkning. Ni är lika gamla så ni möttes i alla fall varje år på FSSM.

  3. Jag såg dig när du gick i mål och du var GRYM!! Inte ett spår syntes av dina våndor. Du såg piggare ut än många, många andra och vilken tid! Den är det många som är avundsjuk på! Klart dina barn är stolta över sin mamma.

  4. Ledsamt att höra att du hade ont – men du. Vilken tid. Vilken prestation. Du är fantastisk – och det måste du säga till dig själv, hela tiden. Lova det!

  5. Vilken toppenprestation med tanke på omständigheterna! Du är ju helt tydligt i form för under 3.30. Det var bara otur att det inte lyckades denna gång. Tips: Vanda maraton är ett bra lopp att bättra på personbästa. Platt (Åtminstone senast jag sprang där, 2010), på hösten = lagom svalt väder men inte för kallt, och nära hem, så man kan bestämma sig samma dag om man känner att formen är bra.

  6. Det är ju fantastiskt Michaela! Och en sån där tid med såna krämpor! Du får nog ta och mysa för fullt av stolthet! 😀 Kymppis Keikka!

  7. Jag förstår frustrationen…!! Men… (som tony irving brukar säga).
    Det viktiga är att lära sig av sina lopp. Lära sig av misstagen. Tänka om och försöka igen! Det är det som gör oss löpare till ”fighters”! Du är grym. Och som sagt, 6 minuter är INGENTING! Tänk vad du kunde klarat utan krånglade mage? 🙂

    Kram M

  8. Bara att ta sig igenom ett maraton är en STOR prestation! Grymt jobbat, och vad är 6 minuter! Höll utkik efter dig men såg dig tyvärr inte! Kram du

  9. Så imponerad av dig – att trots problemen komma i mål på så bra tid. Det är starkt. Du vet ju att du har kapaciteten till din måltid. Och tack för fina ord ovan – så roligt att träffa dig som hastigast. (Och tror vi konstaterat det som Veronika skriver tidigare; dock var jag tydligen lite mer introvärt och fokuserad på den tiden så jag har svårt att placera människor).

  10. Vad duktig du är och vad gör 6 min, det är en enorm bedrift i sig att springa ett marathon och nästa gång vet du bättre än att byta sportdryck. Grattis till ett grymt lopp.

  11. Vilken tur att jag läser Snorkkis för via henne hittade jag till din nya adress (??) Har inte fått upp några inlägg på bloglovin på länge och utan bloglovin håller jag inte ordning på alla bloggar. Känns som att jag har en del att ta igen nu.

    Grattis till grym prestation! AT slita så med magont gör det bara ännu mer imponerande!

  12. Imponerande, med magont och endå så fin tid! Grattis! du kan vara nöjd, skulle inte ta mej runt på den tiden inte ens utan mag ont. Ska pröva nästa år. Första gången. Vi heijade i år, så händerna var helt ömma nästa dag. Vilken feelis i stockholm! Ni var grymma!

  13. Bra jobbat!! Otroligt strong gjort av dig! Så var du nöjd bara med din insats! Skall själv springa min första halvmaraton om några veckor..pirrigt värre och känner redan av värsta prestationsångesten! 🙂

  14. Imponerande!! Vilket pannben att ändå springa på ”bara” 6 min än planerat. Du hade ju en supertid ändå. Jag sprang ju också, finväder i alla fall i början 🙂
    VA NÖJD. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: