Piskan

Sparringpartner
Vi steg innanför dörren strax efter klockan 18 och intresset för att ge sig ut på en löprunda i snöstormen var väl inte precis så där jätte stort. Lade mig i horisontalläge men underbart är kort – inom några minuter blev jag påmind om min planerade runda med orden: om du skippar den idag är det lättare att skippa den nästa gång också – ut med dig! 
Som en piska…
Var motsträvig, men mjuknade efter att jag plockat fram mina skidglasögon från 1990-talet. Vem kan motstå dessa finingar från Briko? Full i skratt gav jag mig ut – lite orolig för att möta grannarna. 
Glasögonen fungerade klanderfritt – strunt i looken!
Som jag sprang tänkte jag på Nina. Från början var det tänkt att jag skulle följa med henne på hennes träningspass idag, men logistiken blev omöjlig för mig. Hennes plan var att springa i 5:30 fart i 8 km. Hujedamig tänkte jag – det klarar jag inte i den här snömodden… men det gjorde jag! Med mycket j-vlar anamma sprang jag nästan 9 km med ett medeltempo som låg på 5:15min/km. 

Någon löparglädje kan jag ändå inte prata om. Det var tungt och jobbigt. Hade stundvis blodsmak i mun och låren kändes rätt så möra. Fötterna fick inte riktigt fäste och det kändes som att man sprang på ett tjockt lager bomull. Gled åt sidan eftersom snölagret inte var kompakt – var tvungen att parera och jobba stenhårt för att inte förlora balansen.

Men det gäller att tänka positivt – tyngre träning är som att lägga pengar in på banken – chiching! Bra att ha lite sparkapital utifall att…

14 Replies to “Piskan”

  1. Grymt bra sprunget!! Herrejisses vilket tempo i denna snömodd!"Det svåraste är att öppna dörren" har jag börjat tänka när jag börjar vackla inför att sticka ut och springa. Och så är det ju faktiskt. Har man bara öppnat dörren är man ju liksom redan på väg. 🙂

  2. strongt! trotsa snöyra o uselt underlag är ju superbra! själv flydde jag till gymet, mesig som jag är. fick mitt straff o fastnade med bilen på parkeringsplatsen 😀

  3. Åh tack för de fina orden. Ja vet du – känner så väl igen det där med att vara gräsänka. Ibland fungerar det inte i praktiken -hur man än försökte! Min träningsmängd har verkligen fått sig en stöt nu då jag bytt arbete, men jag föröker träna så mycket jag hinner och orkar med! 🙂

  4. Så sant! Redan om man klätt på sig är det ju rätt så omöjligt att backa ur! Vem låter liksom bli att löpa om man klätt på sig tights? Ser inte så bra ut om man sitter i soffan iklädd gaiters, buff och spända svarta trikåer 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s