5 varv = 50 km

Gänget
Fem glada tjejer samlades ungefär samtidigt som solen gick upp. Vädret var väl kanske inte det bästa – det påminde skrämmande mycket om året innan – regn, rusk och kyla. Men efter första varvet klarnade det upp och det blev plötsligt angenämt att springa.
Ett Drumsö-varv är 10 km långt och vi sprang 20-50 km, beroende på smak och tycke.
Själv hade jag bestämt mig för 50 km och även om det lockade att lägga ner då övriga åkt hem kunde jag inte förmå mig att avbryta mitt planerade pass. 

 Mat
Jag valde att inte röra energigel, sportdryck eller annat jox. Istället satsade jag på vanlig mat som t.ex. banan och vatten. Hade inga känningar av energiintaget. Inget illamående. Inga magkramper.

Omgivningen
Under den långa rundan fick vi uppleva ösregn för att stunden senare kunna njuta av vackert solsken. Då vi började springa hade solen precis gått upp – då jag åkte hemåt började det så småningom skymma.

Resultat
Visst fick jag ihop min femtia precis som planerat. Efter 40 km stannade jag upp en lite längre stund för att äta smörgås, yoghurt och varm glögg och då jag skulle springa igen knarrade benen. Knäna och baklåren hade stelnat till och den första kilometern på 40+ varvet var allt annat än angenäm. Humöret var ändå på topp.

Allt efter 40 kändes inte lätt, men inte heller omöjligt. I mitt huvud ekade orden: bygga pannben! Klarar jag det här klarar jag vad som helst. Jag ville under inga omständigheter åka hem innan 50 km var avklarat – det var nu eller senare i höst. Genom att utföra passet enligt planerna underlättade planeringen av december månad. Hade jag inte sprungit 50 km idag hade jag tvingat mig själv att springa 50 km om några veckor. Jag valde på sätt och vis den enkla vägen.

Vad är det för påse?
Vad skulle jag göra utan dessa underbara påsar som räddar min telefon och kamera från att utsättas för stora fuktskadedöden!

Varför?
Varför vill man springa långt? Vad är syftet? Varför pressar man sig själv?

Jag har egentligen inga bra svar på den frågan. Det handlar kanske mest om att man övervinner sig själv. Känslan efteråt är häftig. Plötsligt är man enormt stolt över sig själv. Inte för att man sprungit långt – men för att man fixat uppsatta mål!

31 thoughts on “5 varv = 50 km

  1. Otroligt imponerande! Starkt jobbat! Blir riktigt inspirerad av dig!Har själv aldrig sprungit längre än ett marathon, men däremot har jag sprungit många långpass på just Drumsö när jag bodde i Helsingfors. Körde ofta Kampen-Tölö-Munknäs-Lövö-Granö (eller om det var tvärtom de två sista, minns inte längre!)-Drumsö-Kampen

  2. Grattis till fem fulla varv, duktigt jobbat! Och tack för trevligt sällskap och mycket att fundera på kring pannben, målsättning och motivation. Nästa gång skall det bli 30 🙂

  3. Imponerande! Och imponerande bild på dig, inte är det en efterbild? Vad använder du för maskara, hihi.. klart man ska vara snygg även när man springer!! Go Girl!

  4. We have a deal 🙂 Och hur skulle det vara med två långpass med temat från väst till öst? Har länge drömt om att cykla längs stränderna från Stensvik till Nordsjö men man skulle ju kunna springa det i två pass på ca 30 km var. Kräver lite planering då man inte springer varv men det skulle vara rätt häftigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: