Hur gör de det?

Hur får de ihop det? Hur klarar ensamstående mammor och pappor av sin vardag?  Jag förstår inte!

Eftersom M åkte iväg med laget till Spanien är jag gräsänka fram till fredag. Samtidigt råkade det sig att jag ska iväg på arbetsresa, så barnen får lov att klara sig ensamma i ett par dagar…
Nånejnå! Vi lämnar dem inte ensamma! 
Jag och M har som tur var de bästa mammorna på jorden. De tar ledigt från jobb turvis, båda två… och så åker de ett par timmar för att komma till undsättning. Amanda och Viktor kommer således att få mysa med bästa mormor/farmor i ett par dagar och så efter några dagar kommer jag och M att vara tillbaka på hemmafronten igen!
Men tillbaka till det här med att vara ensamstående. Min egen vardag blir alltid mer eller mindre kaotisk då jag ska föra och hämta barnen. Vanligtvis är det M som för barnen till klockan nio och hämtar dem efter tre någon gång. De dagar då jag bär ansvaret är de egentligen tvungna att spendera betydligt fler timmar hemifrån… Och varje gång har jag dåligt samvete – dåligt samvete på jobb för att jag ibland måste gå mitt i och dåligt samvete inför barnen för att jag så gott som alltid är sen.
Idag väljer jag att inte ha dåligt samvete – alltså spenderar jag kvällen tillsammans med barnen i soffan. Älskar de små liven! 
Och förresten känner jag mig lite som Västgötskan idag! Min kropp behöver också vila!

3 thoughts on “Hur gör de det?

  1. Hear, hear! Man funderar på sina egna prioriteringar och känner sig självisk hur man än gör. Jag är också full av beundran över alla människor som fixar vardagen utan en partner och hoppas att alla dessa har vänner eller familj som ställer upp och gör vardagen lite lättare.

  2. Tror nog att det där med dåligt samvete håller i resten av livet sen man fått barn? Trots att man innerst inne vet att man inte borde ha det och att man är den bästa föräldern barnet kan ha. Jag har haft dåligt samvete REN för små enstaka ting, trots att jag tvivlar på att jag kunnat "satsa" mer av mig själv. Ja, det där med ensamstående. Måste också säga att jag lyfter på hatten! Sen har jag nog en annan synvinkel på saken… jag är själv nämligen inte "officiellt" ensamstående men har i praktiken levt som ensam mamma till vår dotter. I en stad där jag inte har ett fungerande nätverk av stöd ( läs: jag har massor av kompisar i stan, men när det kommer till kritan så är alla i en sådan livssituation att det inte finns stöd gällande livet med barnet. Mina föräldrar bor 500km bort, syrran i ett annat land, dvs de som skulle ställa upp fast mitt i natten. ) Ibland har jag undrat om situationen var annorlunda om pappan till barnet var helt borta ur bilden. Undrat om mänskorna runt omkring en skulle ställa upp mera- eller är det bara jag som varit så förbaskat dålig på att be om hjälp? Nåjaa, det här svamleriet hör egentligen inte hemma här! Skrev bara av mig lite 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: