Kallaste dagen på 84 år

Mina upplevelser kring Stockholm Marathon 2012
Idag, dagen efter Stockholm Marathon, känns det faktiskt som att jag lyckats igår – trots missen med två minuter. Jag är övertygad om att min kropp kan prestera bättre än vad den gjorde igår. Jag är också glad över att min kropp kan prestera så här bra – trots utebliven träning, löparknä och magproblem.

Innan start
Jag var osäker beträffande rätt klädsel för föret. Jag ville inte klä mig för varmt, men samtidigt var jag rädd för att regnet och blåsten skulle ställa till det. Jag valde således att springa i ylleblus från Kari Traa, supertunn Running Finland jacka, kompressions strumpor från gococo och anti-shake tights från Röhnisch. Det här klädvalet visade sig vara rätt så lyckat. Ylleblusen gjorde att jag inte kände av vätan och anti-shake tightsen från Röhnisch kändes smått om kompressionstights, eftersom de är i ett lite kraftigare material.

Ovanpå hade jag ett par sunkiga byxor som jag bl.a. haft på mig då jag plastat en båt och så brorsans gamla blus vars bäst före datum gått ut för ca. 15 år sedan. Som pricken över i:et fungerade en regncape. Hur tokig jag än må ser ut så fungerade klädseln. Vid start klädde jag av mig utstyrseln och jag kunde gå ut rätt så torr och varm trots ovädret.

Placerade mig fel i startledet. Stod alldeles för långt bak. Början gick åt till att parera, slinka igenom hål och springa upp och ner för trottoarer för att ta sig förbi dem som sprang långsammare.

Själva loppet
Början kändes fantastiskt lätt. Jag njöt av omgivningen, lyssnade till bra musik och kände ren och skär lycka över att bara få springa. Vid 12 km stod min mamma och Marianne och hejade. De hoppade, skrek och gav mig en enorm energiboost. Fick gåshud – så bra kändes det! Fram till 30 km kändes allt förvånansvärt lätt. Benen ändes pigga och det kändes som att jag skulle klara min måltid med god marginal. Trodde verkligen det…

Då 8 km återstod försökte jag öka tempot. Motvinden på sträckan före västerbron och under hela västerbron hade tyvärr lämnat spår. Benen blev stela. Kunde knappt lyfta dem. Jag hade inte kramp, inte heller hade jag ont – de slutade bara att fungera. Förlorade känseln i vänster fot och mina händer domnade bort. Regnet piskade och vinden slet i fötterna. Vid varje steg jag tog fokuserade jag på att inte slå i fötterna i varandra eftersom det blåste i sidled.

Samtidigt förlorade min Garmin satellitkontakt. Hade ingen aning om farten. Kunde endast gå på känsla och följa min puls. Det kändes minst sagt frustrerande. Jag vågade inte heller förlita mig på någon annan löpare eftersom många jag hade sikte på plötsligt började gå, stannade och stretchade eller bara ryckte ifrån.

Två kilometer innan mål insåg jag att jag inte skulle klara det! Just i den sekunden rann all kraft ut mig. Jag kunde lika gärna ha börjat gå. Så förbannat surt kändes det! Jag ville egentligen lägga mig ner och gråta! Förbaskade skit! Men samtidigt… jag ville inte ge upp! Alltså fortsatte jag! Just i den sekunden bestämde jag mig: jag ger aldrig upp, jag slutar aldrig drömma och jag tänker inte välja det säkra före det osäkra på grund av rädsla för att misslyckas! Det får bära eller brista – men jag vill inte fundera om 10 år att vad om jag valt annorlunda…

De sista minuterna kändes längre än de första 18 kilometrarna. Kände mig misslyckad som varit så nära, men ändå så långt borta. Samtidigt tror jag innerst inne, att jag presterat bättre under gynnsammare väderförhållanden.

Då jag kom i mål grät jag. Sekunden senare lyfte jag händerna i luften och log. Jag klarade det! Jag tog mig igenom trots att det regnat spik och blåst kuling. Jag tog mig i mål, trots att det var den kallaste dagen i juni på 84 år.


Om tankning 
Valde att tanka med vanlig mat, vanlig mjölk, vanlig gröt och vanligt salt. Det enda ”extra” jag tog var magnesium. Åt rikligt med hälsosam mat på onsdag, torsdag och fredag. Drack mjölk, saft och lite cola istället för vatten. Åt en bulle, drack en smoothie och åt en Marabou dubbelnougat. Saltade maten lite extra och på lördag morgon lade jag extra salt på allt. Här hade jag verkligen lyckats! Det känner jag! Vädret gjorde såklart sitt – men var inte alls så törstig under maran som jag brukat vara.

11 Replies to “Kallaste dagen på 84 år”

  1. Inspirerande läsning. Men, återigen – vad betyder egentligen det mål vi sätter för oss själva? Du satte pers med en massa minuter och ändå kände du besvikelse. För 1 minut. Om du hade satt 3.32 eller 3.35 som måltid hade du varit överlycklig. Jag brottas själv med det här och har bestämt en gång för alla att jag aldrig igen ska tillåta mig att bli besviken på det sätt som jag har blivit förr. Sätter därför en flexibel måltid: en tid som är drömgräns, en tid som är ok och en tid som jag SKA under (den långsammaste) – då kan jag anpassa efter omständigheter och dagsform. Alla timmar du tränat, glatts och våndats, njutit och skrattat och svurit och kämpat. Låt inte de försvinna i nåt besvikelsetöcken över en ynka minut. Du PERSADE med 22 minuter!!!! Det var SKITVÄDER!!! Du trodde inte på hela våren att du skulle klara 3.30 och så gör du 3.31 och blir ledsen!! Snälla, glöm nu det här och var förbannat jäkla stolt över dig själv. Jag blir helt knas på att vi gör såhär mot oss själva. NJUT och GRATULERA dig själv!! för fasen!:)(förlåt. jag blir bara så frustrerad – du är ju så sjukt duktig!!!!!)stor kram.

  2. Kram till dig också! Vet du – idag släppte det! Idag förstod jag hur jävla svårt och långt ett marathon är! Det blir lätt som så att man är sträng mot sig själv då man som jag – jämför mig med dem som är ännu bättre! Jag jämför mig med dem som springer på 3:03, eller 3:11 eller 3:24… och då känns 3:31 som inget märkvärdigt… bara kasst! Hur sjukt är inte det!Men samtidigt! Idag är jag stolt!! Lovar!! Jag är glad!! Och du – tack för dina ord!! Det betyder mycket för mig!!

  3. Härligt att få läsa om ditt lopp och dina tankar. Jag tycker att du gjorde ett grymt bra lopp. Vill också fixa att springa ett marathon… Ska bara bli bra i foten först.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s