Trots och vansinne

Trotset en 2-åring kan ha i sig, driver vilken vuxen som helst till vansinne. Kan själv, vill själv, jag, nej, inte… och så gråtet. Det där krävande gråtet som stegras i takt med att missnöjet växer. Med ettan var jag stenhård, men nu med tvåan börjar jag vekna. Ger efter och inser att jag är i ständigt underläge. Söta, lilla gullunge – du har en vilja som är stark nog att flytta berg. Jag trodde att jag var envis, men du vinner oftast alltid. 

Ibland önskar jag att jag kunde göra lika – lägga mig på golvet, skrika, gråta, gnälla! Tror det kunde vara bubblande skönt!

Viktors snuttis, som även går under namnet Tussan, har varit en stor trygghetsfaktor både på dagis och hemma, då det är dags att krypa till kojs. 

Bestämd, cool, envis och målmedveten! Hoppas det håller i sig för det kan komma till nytta i framtiden!

2 thoughts on “Trots och vansinne

  1. Känner själv att jag redan ger efter, han vet precis vilken knapp han ska trycka på för att få som han vill. Barn är så mycket klokare än man kunde tro. Är samtidigt glad att han har en egen vilja, fast han ofta gör en tokig! Det var fint skrivet 🙂

  2. Känner själv att jag redan ger efter, han vet precis vilken knapp han ska trycka på för att få som han vill. Barn är så mycket klokare än man kunde tro. Är samtidigt glad att han har en egen vilja, fast han ofta gör en tokig! Det var fint skrivet 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: