Att känna lycka

Jag är knappast den enda… 
En situation kan kännas omöjlig eller sinnesstämningen över lag är låg – så bestämmer jag mig för att snöra på mig löpskorna och sticka iväg ut på en löptur. Då jag springer kommer jag på en lösning eller så ser jag samma sak, men med en ny vinkling. Då jag återvänder hem känner jag ett rus av välbehag och alla orosmoment är som bortblåsta.

Endorfinet som frigörs då vi motionerar, skrattar, äter choklad eller är förälskade fungerar likt ett lyckopiller. Man brukar tala om Runners High – den där känslan av eufori som infinner sig i samband med  träning. Endorfinet gör att vi blir lite starkare och orkar lite längre. Samtidigt känner vi inte av smärta i samma utsträckning.

Det sistnämnda har jag speciellt själv märkt av på Running Finlands träningspass. Då jag springer i sällskap har jag sällan tid att fundera över smärta… sällskapet av andra gör att jag fokuserar på annat. Sällskapet gör också att jag känner mig gladare, mer positiv och utåtriktad.  Det att kunnat påvisa att endorfinet påskyndar läkningsprocessen och stärker immunförsvaret borde fungera som motivator för var och en.

Missnöje trots lycka
Ibland kan man känna sig missnöjd över någon del i livet även om andra kanske uppfattar det som om allt vore toppen. Det att man letar efter lycka och kanske funderar över varför den där totala känslan av lyckan inte infinner sig är ett tecken på att livets alla grundstenar är på plats. Det är också samtidigt ett tecken på att man har kraft och ork att fundera över ifall det är något som saknas. Allt kan inte vara helt tokigt alltså…


Under de senaste månaderna har jag reflekterat allt mer över balansen mellan familjeliv, arbete och fritid. Man vill vara effektiv på jobbet, en god förebild för barnen och samtidigt motionera. Framförallt vill man ha tid för allt detta. Jag vill umgås med mina barn, jag vill vara närvarande och effektiv på jobbet och jag vill skapa något bra på fritiden… Ibland blir det hektiskt… Ibland gör det att man börjar fundera på ifall det är det här man vill ha för att känna total lycka… Jobbar man verkligen med det man vill jobba med? Använder man tiden med barnen på rätt sätt? Gör man rätt och fattar man rätt beslut då man använder familjetid till egen motion?

Oro över vad andra ska tycka och tänka
Då jag fattar ett beslut funderar jag ofta över vad andra ska tycka och tänka. Det är viktigt för mig att jag inte trampar någon annan på tårna och att jag inte verkar självisk. Ibland händer dock det som inte får hända. Jag gör något som gynnar mig själv och kanske ingen annan. Istället för att då njuta av situationen, känns det plötsligt som att det inte är lika eftersträvbart längre. Jag vill inte vara självisk. Jag vill att alla ska gynnas av situationen och jag vill att alla ska vara nöjda… jag vill helt enkelt vara till lags… det är inte alltid lätt… och det är inte heller alltid sunt! För man kan sällan fungera så att alla är nöjda!

Dagens övning – tre saker som jag känner mig tacksam över
– min familj som alltid lyssnar, stöder och står bakom mig
– min hälsa: jag kämpar med en kronisk sjukdom och jag gnäller över mitt knä men i det stora hela är det småpotatis då man jämför med dem som verkligen är sjuka!
– min vardag: då jag ser situationen från en annan vinkel så är det inte alls så tokigt… det är rätt så bra… faktiskt!

9 Replies to “Att känna lycka”

  1. Man kan inte vara alla till lag även om manvill. Har förut kämpat för att vara det, men insett att ingen blir lyckligare av det, allra minst jag själv. Det är ett pussel att få ihop livet och många, många gånger funderar jag på om jag gjort rätt val. Men vi gör så gott vi kan eller hur? Det viktiga är att leva här och nu medans man kan, livet kan förändras på ett ögonblick!Kram på dig.

  2. Jo jag tror det här är rätt så vanligt… men samtidigt ibland svårt att klä i ord… svårt att erkänna att man vill vara till lags… då man samtidigt vill verka självständig och stark!

  3. Jo jag vet… men ibland är det svårt! Jag fattade ett själviskt beslut gällande min framtid, men nu har jag superdåligt samvete då jag är osäker på var övriga står och vad de egentligen tänker…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s