Från arg till glad på några sekunder

Jag steg upp med fel fot idag. Jag var helt enkelt för medveten om att jag inte skulle springa 30 km idag och det gjorde att jag var nedstämd, tvär och sur. Jag hade inget hellre gjort än susat fram i trevligt sällskap och arbetat upp pulsen samtidigt som benen fått sig en omgång.
Det att vi åter igen gjorde en onödig resa till Ikea-h**vetet gjorde inte söndagen bättre. Vi letar fortfarande efter en lösning på skrivbords-problemet till barnens rum, men jag vägrar släpa hem en halvbra tillfällig lösning. Det vi köper idag ska också fungera efter 5 år och helst också efter 20 år…

Årets sista skidtur
På kvällen åkte jag iväg till Svedängen för att åka en sista tur för den här säsongen. Det blev totalt 13 km i ett mycket isigt och krävande spår. Jag jobbade på lite extra i uppförsbackarna och tänkte att mjölksyran i benen kommer att ge resultat senare. Även om det nu kändes tungt så kommer det att kännas lättare sedan. Tidigare har ”jag orkar inte mer” -känslan gjort att jag gett upp. Numera gör den att jag försöker ge lite mer.
Efter 13 km var jag ändå inte riktigt nöjd. Jag var helt enkelt för pigg och det kändes inte att jag tränat tillräckligt. Jag snörde alltså på mig löpskorna och sprang iväg på en kort runda. Jag valde snabbhet framom kilometer eftersom jag hade en tid att passa. Bastun var varm hemma och jag visste att hemfolket väntade på mig. Det blev 3,1 km i 4:45 fart. Om jag hade haft tid och om jag pressat mig kunde jag ha fortsatt i ett par kilometer till. Det var inte avslappnat skönt, men det kändes inte heller som om jag höll på att dö. Bäst av allt – ingen känning i knäet! Hurra!
Vi var lätträknade vi som gett oss ut i spåret – spåren var inte precis i prima skick! Samtidigt är det bra att snön smälter, för det innebär att man snart kan orientera utan att bry sig om snö i skorna!
Känns kul att se gräset under snön!

Här var det nära ögat! Hade rejäl fart och var nära att vurpa! Men visst tog jag mig över hindret – jag hade nämligen ett mål – att ta mig upp för högsta backen! Jag var nog lite rädd då jag åkte utför!

Kändes skönt att skida i ”värmen”. Inga frusna fingrar och inga frusna tår! Fantastiskt!

Det var isigt och ställvis svårt att ta sig fram. Samtidigt skönt med lite folk i spåret!
Snabbt ombyte vid bilen och jag var redo för en kort löptur!

M konstaterade att det är konstigt hur motion kan påverka mitt humör och göra mig lycklig. Då jag åkte iväg var jag på dåligt humör, men då jag kom hem var jag glad och pigg som en lärka. Det är rätt så lätt – löpning gör mig glad!

6 thoughts on “Från arg till glad på några sekunder

  1. Modigt att ge sig ut i spåret när det halkas på sådär. Annars är det väl allmänt känt att om vi är allmänt griniga och trista att ha i närheten och ger oss iväg på ett riktigt pass kommer vi åter hem igen i betydligt bättre form och humör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: