Rädsla för springpaus

Snorkkis skriver klokt om stress och press över att andas och leva för löpning. Jag känner igen mig i det hon skriver. Jag känner mig stressad då jag inte har tid att träna. Jag känner stress då jag har ett mål jag vill uppnå, d.v.s. springa Stockholm marathon 2012 på tiden 3:30 eller helst fortare, men har ett galet schema. Det vore kanske en bra idé att skriva in familjetid i kalendern? Jag klarar av att ha många bollar i luften samtidigt och jag klarar av att göra det med ett leende på läpparna men samvetet gnisslar tänder… Jag vill ha mer timmar i dygnet… Jag vill hinna med mer!

Bild lånad från http://www.framtid.se

Jag känner också oro över mitt knä. Knän som inte fungerar stressar mig. Jag räknar ned och inser att maratonhelgen i mars närmar sig, liksom HCR i maj för att inte tala om 2.6.2012! Jag behöver ta tag i detta nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s