Barn retas men det är inte ok

Känner mig hjälplös som mamma då min annars så öppna och glada 5-åring på morgonen, då jag ska säga hejdå på dagis, gråtandes säger att hon inte har några vänner och att hon känner sig utanför.

På det nya dagiset har det uppstått lite konflikter nu och då, sådär som det tydligen alltid gör då det är fler än 2 flickor involverade. Hon har dock aldrig tidigare uttryckt missnöjde med dagiset, men har nog sagt att de andra flickorna viskar bakom hennes rygg och att hon inte alltid får vara med i leken. Det som hände på morgonen gjorde så ont att jag kände att jag höll på att gå sönder. Jag vill trösta och göra allt bra, samtidigt som jag känner hur mina egna ögon tåras.

Som mamma upplever jag situationen som fruktansvärd. Hemma poängterar vi att alla ska få vara med i leken och att man inte retar någon annan. Ingen alls! Här är vi tuffa! Riktigt tuffa! Här är jag övertygad om att också Amanda vet spelreglerna. Men hur kan man skydda sitt eget barn från att bli retat? Det går inte! Här har jag ingen makt!

Bild lånad från loonies.wordpress.com

Jag känner mig inte tillräcklig! Jag vill inte att Amanda ska känna sig utanför. Jag vill att hon ska trivas och ha vänner! Jag vill att alla barn och vuxna ska sluta retas – ögonaböj!

13 thoughts on “Barn retas men det är inte ok

  1. uh jo, låter bekant. Det är jätte hemskt att det börjar redan vid den åldern! Min dotters bästis har blivit utfrusen av alla på dagis "för hon har inga söta klänningar", och Evi har haft tyngre perioder själv också, men personalen är jätte duktig och gör sitt yttersta för att alla skall ha det bra. Det är visst någon fas dom bara måste gå igenom.

  2. Jo jag ringde till dagis för en stund sedan för att höra att allt var bra. De skulle ta tag i detta och prata igenom det utan att göra något stort nummer av det hela. Jag är så glad för att där finns personal som Amanda kan ty sig till och som tar det här på allvar. Hon sa att där finns några flickor som är "starka" och som gärna styr och ställer och då blir lätt Amanda utanför, men att de skulle jobba på att få en fungerande gruppdynamik.

  3. Blir glad av att höra att du tagit kontakt med de vuxna- det är så mycket bättre än att älta det hemma! ( Det där är ju en sak man måste få stopp med direkt…!) Nu e jag ledig, men jobbade 12 år som klasslärare före mammaledigheten o känner igen det där också från skolvärlden…(tyvärr!) Det värsta är sen att de flickor /pojkar som retas kan ha en egen version på det som hänt och berätta den hemma- så deras föräldrar kan också tro att de blir retade. Därför är det alltid bäst att reda ut allt innan det blir nåt större av det.. ( vitsit det blev kanske lite råddigt…men…! )

  4. Tjejer! Jag har en 5-åring hemma och det är ofta någon typ av diskussion på dagis angående just det som du beskriver….tröttsamt och ledsamt som mamma! Bra att du tog tag i det!

  5. Min femåring blev retad i våras av en äldre kille. Det räckte med fula ord, kaxig attityd och nonchalant slänga i väg sonens leksak för att få min son, torr sedan 2,5 år att börja kissa på sig. Det gjorde ont och jag sa till fröknarna och höll ett hököga och öra och stämde dagligen av. Det blev bättre och en spec fröken styrde upp den mobbande killen. Vi är också stenhård med att alla får vara med och att man ska vara schysst kompis. Det är svårt, men Lycka till!!!(vet inte om du fick min förra kommentar ang springa i kista. Jag bor i närheten, Spånga, skulle inte springa själv kvällstid. Njut i gymmet ist.)

  6. Det är väl kanske inte så mycket retande. Det är mer det att hon inte får vara med och att de andra tjejerna viskar saker som hon inte får ta del av. Hur som helst så är det lika ledsamt. Lika tråkigt är det ju att inte få vara med – att bli utfryst! Vi pratar öppet om det hemma och jag kommer att följa upp situationen som en hök, utan att lägga mig i för mycket! Det känns tråkig att läsa att det här med utanförskap, retande, mobbning osv är vardag för de flesta barnen. Hur blir det så här? När blir det så här?

  7. Jag tror att det kommer hemifrån. Nu är vi föräldrar som pratar om det och som kanske snabbt styr upp jobbiga saker, men det finns ju de som inte är som vi. Småsyskon som ser på de äldre syskonen och föräldrar som inte är helt schysst. Det är trist när saker som borde vara självklara inte är det.

  8. Usch, jag tycker också sånt där är oerhört känsligt med egna barn (nå, vem gör ju inte det förstås?). Dottern slutade ju i sitt förra dagis i somras där hon hade 3 bästa vänner, dom var en liten tjejgrupp som hade hållit ihop i vått och torrt i några år och där alla var lika starka (mentalt, ingen som körde över den andra). Gissa om jag blev ledsen då jag började nu i höst höra mycket från dottern att "jag får inte vara med" och "hon söndrade mitt torn" osv i sitt nya dagis… Frågade dom på dagiset då om dottern hittat nån vän där och dom sa att hon nog lekte med flickorna där och verkade välkommen med. Nu säger inte dottern nåt längre fast vi frågar. Tror det var mycket "testande av gruppen" då, en ny tjej med i gänget och det skulle lite kollas allas positioner. Jag hoppas ju nu verkligen att dottern känner sig välkommen i gruppen för den hon är. Och hon talar ju om att den och den var hennes vän idag osv. Men det är nog svårt att komma in i en grupp som kanske redan är ganska sammansvetsad. Har oroat mig många nätter ifall flytten varit bra för dottern. Men hennes gamla kompisgäng skulle ändå inte ha varat, bara tills de var 5 år. Åh, verkligen jobbigt sånt här. Jag hoppas verkligen situationen löser sig för er!! Och det brukar ju nog lösa sig, även om man får några rynkor på köpet! 😉

  9. Nej fy va du skriver..blev helt tårögd av orden!På vårt dagis har det varit mycket diskussion om detta men "dagistantorna" är mycket snabba att påpeka ifall de märker något och det tycker jag är viktigt. Bra att du genast sa om saken på dagis! Stackars manda hoppas allt ordnar sig snabbt så att hon ingen skall vilja gå till dagis:)kramar till er! -sanna-

  10. Jessica – jag känner igen det där! Hoppas din flicka nu har änner och att hon kommit in i gruppen!Sanna – jo jag börjar grina bara då jag tänker på det! Det är känsligt, jag vill inte tränga mig på, inte blanda mig i för mycket! Men samtidigt är jag en tigermamma som tar strid för att mina barn ska må bra! Jag hyllar dem på inga sätt, jag kan nog vara kritisk och tror på inga sätt att de är "bättre" eller "snällare" än andra barn. MEN det där med att retas – det hör inte till leken!Idag var det ok! Hon sa inget speciellt utan gick glatt till dagis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: