Smittorisk

Det har gått 9 dagar sedan Amanda fick sin första vattenkoppa. Idag traskade vi iväg till dagis glada och förväntansfulla. Den första bekymrade minen stötte vi på redan i tamburen. Det var en förälder som undrade när nästa våg av vattenkoppor ska sprida sig. Amanda gjorde inte precis situationen bättre då hon högt och tydligt förkunnade åt alla att det minsann kliar på hennes rygg.


Jag skämdes. Jag vet ju att hennes vattenkoppor har ”kliat färdigt” eftersom skorvarna redan torkat och lossnat, men hon är ju fortfarande lite rödprickig. Jag tror verkligen inte att hon längre smittar, men det är svårt att försöka överrösta en 5-åring som med bestämd röst säger att det kliar.

Jag kände hur blickarna brände i min rygg och hur oroliga föräldrar troligtvis tyckte att jag var galen som hämtar en tickande bacillbomb till dagis. Älskade Amanda – det här ska jag komma ihåg 🙂

Jag var tvungen att ta upp saken med tanterna och de skrattade. De sa att allt var lugnt och att Amanda var välkommen. De kollade också hennes rygg och konstaterade att vattenkopporna ”dött ut”! Puuuhhh… Jag önskar bara att alla oroliga föräldrar hört det!

2 Replies to “Smittorisk”

  1. Hmm… Måste säga, att om jag nu fick nys om vattkoppor någonstans, så skulle vi minsann åka dit och "ta dem" genast. Hellre nu än om fem år. (Och då är våra barn inte särskilt gamla ännu.) Hoppas verkligen att föräldrarna inte tänker som du var orolig för. Det gör i alla fall inte jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s