Lika men ändå så olika

Viktor har sedan dag 1 varit en kämpe. Först ville han inte alls bli till, men plötsligt överraskade han oss alla då vi redan gett upp och bestämt oss för att gå vidare. Han kom till världen 1 månad för tidigt och resan till sjukhuset skedde i ilfart med ambulans. Lyckligtvis gick allt bra. Eftersom han miste en del blod vid förlossningen fick han blodtransfusion. Då jag såg honom ligga på barnavdelningen bland alla för tidigt födda bebisar 3,9kg tung, visste jag att han skulle ha god aptit på livet 🙂
Nu då han snart fyller 2 år ser jag en liten buse som inte ändrat sig nämnvärt från dag 1. Han är fortfarande hungrig och han är större än de flesta andra i sin ålder 🙂 Han drar 26 i skostorlek och äter som en karl. Han är först vid frukostbordet och äter dubbla portioner av allt.
Han är livlig av sig och springer gärna. Han sparkar boll, hoppar och älskar att busa så han blir svettig. Han sjunger hellre än bra 🙂 och vill alltid vara med! Han har inga problem att ta plats och vill inget hellre än stå i mittpunkten. Bollen, bilen, mopon, tåget och piipaa bilen är de bästa leksakerna. 
Han är envis som en gammal get och överreagerar gärna. Får han inte som han vill gråter han. Säger man till på skarpen och höjer rösten gråter han också. Han har lindat mig runt sitt lillfinger och vet precis hur han ska göra för att få mamma-hjärtat att smälta! Idag sa han för första gången ”älskar dig” åt mig då jag sagt godnatt! Jag kände hur jag smälte…

Hur kan syskon vara så lika – men samtidigt så olika?

Amanda har definitivt fått en striktare uppväxt. Då hon var 6mån införde vi Anna Wahlgrens metod och sedan dess har hon sovit i egen säng. Dagtid var hon ett sjalbarn och avskydde mer eller mindre att sova i vagnen. Hon ville vara nära och hängde med på allt. Sin första fotbollsmatch såg hon (sov hon igenom) då hon var 5 dagar gammal och sedan dess har hon suttit med på nästan varje hemma match och många  bortamatcher. 

Amanda har sedan start varit lika envis som Viktor och likaså en drama queen. Hon är ändå lite mer känslig och lite mer lyhörd. Jag är ofta rädd att det är lite för mycket ”duktig flicka” över henne. Jag vill att hon ska vara snäll och vänlig, utan att själv bli överkörd! Hon är lite av en polis här hemma som gärna håller ordning och reda på oss andra. Dagistanterna säger att hon är duktig men att hon alltid ger sig och sällan säger ifrån. De andra barnen styr och ställer och hon fogar sig efter situationen. (det är ju inte heller bra)

Amanda är stark som en oxe och uthållig som bara den. Hon cyklar galant 10km utan värre gnäll, men föredrar att ligga i soffan framför tv:n. Trots att jag försöker klä henne i unisex kläder väljer hon själv helst allt i rosa och lila. Hon älskar sagor om prinsessor, barbie dockor, bratz och my little pony. Hon ritar och pysslar varje dag och säger att hon som vuxen ska bli konstnär!
Språket är hennes starka sida. Hon började prata tidigt och efter det är det svårt att få henne tyst 🙂 Hon sjunger högt och gärna och lär sig sångtexter utantill i ett nafs. Mat är bränsle för henne, men inget mer. Hon äter långsamt och är sällan först färdig! Hon funderar mycket och har ett superminne. Hon hör allt och frågar ännu mer! 
Då jag ser på barnen ser jag så många likheter. Till utseendet liknar de varandra, liksom till sättet. Samtidigt ser jag olikheter. Viktor tar för sig mer medan Amanda oftast ger sig utan att ta strid. Viktor är hungrig på allt medan Amanda frågar sig fram. Viktor rusar fram, medan Amanda betraktar från håll. Hur kan två barn vara så lika men ändå så olika?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s