Träna för att äta eller äta för att träna?

Läste MarathonMias krönika angående mat och träning och kan inte göra annat än nicka och hålla med.

Jag tänkte aldrig på vad jag åt då jag var liten. Jag åt den mat som serverades hemma och i skolan. Jag var kinkig, men jag hade noll koll på näringslära, kalorier och ämnesomsättning. Då jag närmade mig övre tonåren slutade jag med tävlingsidrott. Samtidigt smög sig kilona snabbt på. Jag vägde som 16åring 12kg mer än vad jag gör idag, efter att ha fött två barn.

Min vikt blev allt mer central för mig och allt kretsade kring mat. Jag fick fixa idéer, tränade hårt, åt lite – alldeles för lite. Min vikt låg i det läget på 8kg mindre än vad jag väger idag. Träning var för mig ett sätt att förbränna kalorier. Ju mindre jag vägde, desto bättre kände jag mig. Då jag åt åt jag så lite kalorier som möjligt, men sockerfrossor var i mitt huvud helt ok. Jag åt lite och jag prioriterade fel.

Idag, efter två graviditeter och allt detta i bagaget handlar mat om näring. Självklart föredrar jag mat som smakar gott – men viktigast för mig är att maten är gjord av goda råvaror. Halvfabrikat, lightprodukter och konstgjord mat skyr jag som pesten. Jag mår helt enkelt dåligt av att äta det! Idag äter jag för att träna! Jag tränar inte för att kunna äta!

Bästa exemplet på detta ser jag kvällstid. Har inte längre något sug efter kvällsmat – behovet saknas. Men de dagar jag har tränat hårt så vet jag att min kropp behöver lite extra energi. Så jag äter för att min kropp ska få vad den behöver!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s