Förberedelser inför Stockholm marathon del 1

Inför Stockholm maraton 2.6.2012

Den 31.10.2010 sprang jag mitt livs första maraton. Innan start visste jag att jag skulle klara det. Jag kunde inte misslyckas – jag tillät mig inte det. Kanske var det tack vare den finska sisun eller det envisa temperamentet, men i mål kom jag.

Janne Holmén har sagt i en intervju att smärta är något tillfälligt, medan äran varar för evigt. Med dessa ord i bagaget samt råd, peptalk och sällskap under loppet av en 64-årig maratonlöpare som sprang sitt 187 lopp, kom jag igenom loppet med äran i behåll.

Känningar under  det första loppet:

Då jag sprungit 10km kändes det förvånansvärt lätt. Vid 20 km hade jag känningar i höger baklår. Vid 25km drabbades jag av lätt illamående som jag kopplade samman med all sportdryck jag druckit. Vid 30km kändes benen blytunga. Samtidigt visste jag att det bara var en dryg timme kvar att springa så jag fortsatte tappert. Vid 38km, i duggregn och kylig vind, var jag inställd på att komma i mål och insåg att jag inte längre njöt av miljön omkring mig, blicken var fokuserad framåt. Då det återstod ungefär 400meter av loppet märkte jag att jag omedvetet ökade farten. Känslan jag upplevde på målrakan var otroligt stark. Jag ville grina och skratta på samma gång. Strax efter målgång skyndade jag mig till det varma omklädningsrummet för att amma Viktor som då var 8 månader gammal. Benen var stumma, men adrenalinkicken jag fått fick mig på fall. I det ögonblicket visste jag att detta bara var början.

Under dessa 42 195 metrar jag sprang träffade jag en hel hop av pratsamma människor som delade med sig av sina erfarenheter. Ibland valde jag att lyssna på musik ur min mp3 spelare för att samtidigt vila käkarna.  Det var första gången i mitt snart 30-åriga liv som jag stötte på så många pratsamma motionärer. Jag insåg snabbt att maraton inte bara handlar om att utmana och pressa sig själv, utan att det också handlar om att vara del av en social gemenskap.

Min träning inför mitt första maraton var inte tillräcklig. Jag hade tidigare sprungit en löptur på 20km. För övrigt sprang jag ca 3 gånger i veckan distans på 8-10km, varav ett orienteringspass. Vidare är jag småbarnsmamma, så ibland kan sömnen bli lidande och orken ta slut efter en stimmig dag med lek, blöjbyten och amning. Träning är för mig ett sätt att komma ifrån och varva ner från vardagssysslorna, och genom att anmäla mig till maraton ger jag mig själv en garanti på att jag kommer att träna.

Att genomföra ett maraton är en stor utmaning. Under ett maraton räcker det inte att konditionen är på topp; leder, senor och inte minst psyket måste också vara redo. Mitt tips till alla som vill springa marathon är följande:

Träna regelbundet. Ge kroppen tid att bygga upp grundkondition. Jobba in en vana för löpningen. Lär känna din kropp och ta väl hand om den. Vila tillräckligt och ät mat som får dig att må bra. Viktigast av allt: Tänk positivt! Tänk inte tankar som – jag kommer inte att klara det! Tillåt inte dig själv att tveka på din egen förmåga! Fokusera, bestäm dig och gör det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s