Katastrof och drunkning

Fegade ur vid start och valde mellanbanan istället för den långa banan. Det visade sig vara rätt beslut. De tre första kontrollerna hittade jag relativt lätt, men vid den fjärde snurrade jag bort mig rätt så rejält. Plötsligt hade jag sprungit alldeles för långt och jag fick leta mig tillbaka för att hitta min position på kartan. Katastrofen var ett faktum och paniken kom smygandes. Tittade mig omkring och såg bara tätvuxen nyskog vart jag än vände mig. Letade mig vidare till ett stenröse och kunde in mig på kartan. Tog ny sats och sprang rätt så långsamt in på nästa kontroll. Sedan löpte det på rätt så bra. Insåg att jag behövde sakta ner farten och ha blicken sänkt mot kartan lite oftare. 
Mellan fjärde, femte och sjätte kontrollen plumsade jag i vattendränkt terräng fler än en gång. Ibland såg jag vätan, ibland steg jag rakt i det och insåg mitt misstag först då vattnet skvätte kring knäna. Gillar känslan av det iskalla vattnet som sipprar in och dränker fötterna. Samtidigt började jag tycka synd om mina stackars, fina icebugs. 
Då jag kom i mål insåg jag att jag sprungit ca. 40 minuter i skogen. Medelpulsen hade legat på 170 slag/min och max. pulsen hade klättrat upp till fantastiska 187 slag/min. 

Älskar orientering – älskar att komma i mål och känna att skorna är genomvåta, att svetten rinner och att kläderna är skitiga! Det känns och det syns att man gjort något!
Man vill ju inte tappa bort sig innan man ens kommit fram till start
Iklädd min gamla utrustning från 90-talet – fungerar lika bra nu som då!
Viktor ville med ut i skogen, men just idag fick han lov att vänta för jag ville springa fort!
Idag var jag glad över mina benskydd och mina icebugs. Efter morgonens regn var det sjukt halt i skogen. Sprang omkull ett par gånger och mina ben var fulla av småsmå rivmärken från sly och taggiga buskar. Som det syns på benskydden så sjönk jag ner ca. 20 cm i vätan.
Medan jag sprang iväg ut i skogen gick Viktor och mormor iväg på promenad med vagnen. Plötsligt hade de gått och hälsat på gamla bekanta och då vi möttes igen var Viktor ny ägare till ett leksaksflygplan. Han var lycklig - jag var smutsig efter turen i skogen. 
Ps. Plötsligt börjar jag fundera över ifall det egentligen var så smart av mig att jag sålde mina orienteringsskor under vintern. Tycker synd om mina icebugs…

7 thoughts on “Katastrof och drunkning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s