På lika villkor?

Efter jobb cyklade jag till Helsingfors för att närvara vid ett seminarium om jämställdhet och idrott. Anna, alias Maratonmamman fungerade som moderator och jag ville självklart lyssna till kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki. Det här är ett ämne där jag är väldigt kluven. Jag vill att tjejer ska ha samma möjlighet till att bli proffsidrottare som män, att tjejer ska ha lika möjligheter till träning och träningstider och framförallt att tjejer ska kunna livnära sig som proffsidrottare, precis som killar kan. Samtidigt vet jag att jag själv många gånger konsumerar ”idrott där killar presterar”. Jag tittar gärna på backhoppning, skidning, fotboll osv. Vad är det som gör att herrarnas spjutfinal många gånger uppmärksammas mer än damernas? Vad är boven i dramat? Kan man skylla på media? Är det media som dikterar ”utbudet” och vad vi bänkidrottare ska konsumera? Eller är det vi som tittar och läser som bestämmer vad media ska skriva om?

Jag har dålig uppfattning om hur situationen för kvinnliga proffsidrottare är idag, men om man ser på juniorverksamheten så tycker jag att situationen är rätt så god. Det finns ett gott utbud av all typ av sport för både henne och honom. Amanda kan fritt välja om hon vill friidrotta, orientera, åka skidor, spela fotboll, simma osv. Skillnaderna märks kanske av först då man blir äldre.

Mikaela Ingberg, som vunnit ett VM-bron och två EM-brons berättade idag under seminariet att kvinnor ofta har ett samhälleligt tryck att välja bort idrotten för att istället satsa på utbildning, arbete och senare familj och att flickor gärna håller sig i bakgrunden. Mikaela lyfte också fram det faktum att kvinnor inom föreningsverksamheten oftast står i kiosken och säljer korv eller fungerar som kassör, medan ordförandeposten och tränarjobbet sköts av män. Varför blir det så? Vill eller vågar inte kvinnor träda fram? Just då och där bestämde jag mig för att aktivera mig inom föreningsverksamheten – och jag kommer definitivt inte stå och sälja korv! (Okej,  visst kan jag göra det också – men jag vill också vara med och styra och ställa. Jag kan det precis lika bra och jag har precis lika mycket tid över som vilken annan karl som helst)

Jag önskar jag hade kunnat lyssna till Christoffer Herberts från HBL, men var illa tvungen att cykla hem för att hinna en sväng förbi jobbet innan barnen skulle nattas för kvällen. Får hålla ut och vänta till att se Sportmagasinets inslag från seminariet.

Dagens motion: transportcykling
Med 35 km i bagaget känns det som om benen är rätt så tömda på energi.

Dagens bästa: ”aj löv juu”
Amanda sa det först… sekunden senare uttalad Viktor samma ord!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s