Barn och idrott

Hur mycket ska man puscha sina barn till idrott? Kommer intresset av sig själv? När bör man tygla sig? Hur mycket ska man satsa?

I takt med att Amanda och Viktor växer, är det här frågor som blir allt mer aktuella. Av olika orsaker har funderat mycket kring just dessa frågor de senaste veckorna. 
Jag själv idrottade och presterade främst med hjälp av talang. Som barn var jag aldrig speciellt intresserad av träning. Jag gillade att umgås med kompisar och så gillade jag att tävla så länge jag vann, men träningen – det var inget jag längtade efter. Orsaken till att jag slutade idrotta bottnar långt i samma dilemma. Jag gillade att vinna och avskydde att förlora. Precis samma tankesätt nu som då. Skillnaden är att jag som vuxen lärt mig uppskatta vägen mot målet, samtidigt som jag inser vikten av träning, träningsupplägg och variation. Idag tränar jag inte för att vara bäst – utan jag tränar för att må bra!
Om någon, för 15-20 år sedan hade fått mig att förstå vikten av träning och skillnaden mellan ett barn som presterar enbart med talang och den som presterar som resultat av träning – hade jag eventuellt satsat lite mer. Jag blev aldrig någon idrottare, men tror att jag precis som vilken som helst annan hade haft förutsättningar till det ifall jag förstått vikten av regelbunden, målmedveten träning. Jag gillade inte träningen i sig just då. Det var ensamt att skida, ensamt att springa och jag är övertygad om att jag borde ha tränat mer mångsidigt! 
När blir det då för mycket?
Om man tänker att ett barn borde röra på sig ca. tre timmar per dag, inser man rätt så fort att en liten del uppnår det timantalet, samtidigt som en liten del tränar t.o.m. mer än så! Hur ska man få en god balans i livet? Med jämna mellanrum hör man om dessa barn som varje dag har något fritidsintresse. Det är fotboll på måndag, simning på tisdag, tennis på onsdag… osv. Är detta rätt eller fel? När är barnet tillräckligt moget att själv kunna avgöra om det här är roligt? Vems vilja följs? Barnets eller förälderns? Samtidigt så kanske det faktiskt är så att barnet gillar att göra alla dessa saker… ska man då vara tvungen att välja bort något?
Är det rätt att en förälder förväntar sig att barnet ska idrotta?
Jag hoppas innerligt på att båda mina barn vill idrotta. Självklart kommer jag att erbjuda dem möjligheten och jag vill också genom mitt eget tränande visa dem det, som jag tycker är en god livsstil. Jag vill helt enkelt verka som en god förebild för mina barn. Men, om mina barn slår bakut och vägrar idrotta så kommer jag under inga omständigheter att tvinga dem. De ska inte känna idrotten som ett måste. Det ska vara roligt att röra på sig – och det ska kännas bra efteråt.
Jag har hört föräldrar som maniskt hoppas att just deras barn ska slå igenom och bli stora idrottsstjärnor. Varför är just detta så viktigt? Har man inte just i det ögonblicket missat det väsentliga? Man ska idrotta för att det är hälsosamt och framförallt för att det är kul att röra på sig! Idrotten utvecklar individen – det skolar en i logiskt och många gånger taktiskt tänkande, samtidigt som man lär sig socialt samspel och att arbeta som en lagmedlem. 
Vad kan jag göra för att stödja?
Under hösten hoppas jag att kunna dra gymnastik för barn i Amandas ålder. På så sätt kan jag vara närvarande vid Amandas träning och hennes utveckling, samtidigt som jag kan bidra med något till föreningsverksamheten. Viktor önskar gå i fotbollsskola redan i sommar. Han kommer att vara 2 år och 5 månader då denna skola ordnas. Jag kan tycka att han är alldeles för liten. Samtidigt är han väldigt övertygande då han med bestämd röst säger att han ska spela fotboll i fotbollsskolan… Samma fotbollsskola som Amanda direkt tackade nej till…

8 thoughts on “Barn och idrott

  1. Andréa

    Svårt det där. Man vill ju att de ska få testa på olika idrotter för att se vad de gillar bäst, men samtidigt vill man ju inte att de ska ha för mycket. Att lyssna på deras vilja är nog det viktigaste! Sant att göra fysisk aktivitet som något ständigt närvarande och roligt genom att själv träna. Inte göra någon stor grej av det utan mer som att det är en självklar del av vardagen.

    Svara
  2. Anna

    Jo det här är saker som jag också funderar på, jag vill inte heller vara mamman som tvingar sitt barn på den ena aktiviteten efter den andra, men jag hoppas innerligt att Valter ska tycka att det är roligt med idrott och att röra på sig.

    Svara
  3. mammaspring.com

    Precis rätt tabkesätt – det där att idrott blir något naturligt – inget som man känner som extra jobb! Jag tycker att vardagsmotion är det bästa: cykla till jobb/dagis/skola… lek, bus och fotboll på gården, cykel till butiken/biblioteket osv… Avskyr tanken om att man sitter inomhus, tar bilen i rusningstrafik till en träningslokal, åker hem igen… Vill att motion ska komma "gratis" :)

    Svara
  4. mammaspring.com

    Jag tror vi tänker ganska lika här… Man önskar att de ska vara si och så… men man håller tillbaka för man vill inte vara den som dikterar, tvingar och kräver!

    Svara
  5. Jessica

    Liam är aktiv och vill utöva idrott. Just nu håller han på med fotboll två gånger i veckan. Under vintern var det handboll en dag och fotboll en dag (och genast efter fotbollen innebandy med större pojkar). Utöver detta kom det förstås nån handbollsmatch eller turnering. Riktigt passligt egentligen och han vill åka dit. Jamilah däremot har haft gymnastik en gång i veckan. Det är något honnär sormförtjust i och det borde ha varit en gång till. Dagligen frågar hon om det är jumppa :) Resten av moitionen får komma från lek, trampolin och dagisgården.

    Svara
  6. Jessica

    Det här har jag också funderat väldigt mycket på just nu för dotterns del. Blev så arg på mig själv för att jag glömde lämna in anmälan till dansinstitutet igår då det var sista dagen. Hade tänkt det till hösten, men efter en stund var jag mest lättad. Har svårt att tänka mig att vi redan från nästa höst måste börja med skjutsar och sånt. Det kan gott vänta ännu ett år. Men nånting måste vi hitta på, för man märker att hon gärna skulle vilja börja med nåt. Men mitt gym ordnar gratis för medlemmars barn också olika jumppan, så jag tänkte utnyttja dem mer i höst. Och det är också nåt som hon inte behöver gå varje vecka, ifall det visar sig vaea svårt.

    Svara
  7. mammaspring.com

    Det finns självklart barn som älskar att idrotta och då är det ju bra om de har föräldrar som stöttar dem och ger dem förutsättningar de behöver. Men jag har också hört skräckexemplar om föräldrar som slagit " kättä päälle" med sin 5-åring om att denna ska bli proffs… Då tycker jag bara synd om det barnet! Själv kan jag nog bli bättre på att stödja mina barn då de vill börja sporta med något på riktigt! Amanda ska börja friidrott imorgon! Håller tummarna att hon ska gilla det :)

    Svara
  8. mammaspring.com

    Det låter som en fantastisk idé! Det bästa är nog det att man kan på ett eller annat sätt delta i barnets fritidsaktivitet. Och jag har kännt samma som du – vill inte tillbringa kvällarna med att ratta bilen från ett ställe till ett annat… Men svårt som sagt! Man vill ge allt, utan att det tar bort från familjens tid och utan att det tar bort från barnets "fritid" med kompisar ute på gården!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s